Text: Katja Alexanderson Illustration: Mostphotos
Vivianne har jobbat inom äldreomsorgen i Falkenberg sedan mitten av 1990-talet; just nu i hemtjänsten på landsbygden. Det blir mycket bilåkning och många möten med äldre varje pass.
– Jag dras med artros och värk. Jag har bytt mina knän och är opererad i ryggen och handlederna. Ibland blir värken för mycket och då mår man inte så bra psykiskt heller. Det bidrar till att jag emellanåt stannar hemma. Det är verkligen inte för att jag tycker att jobbet är tråkigt, säger Vivianne och berättar att hon är en social person som biter ihop och kämpar på.
Värken har gjort att hennes korttidsfrånvaro periodvis varit hög, vilket arbetsgivaren uppmärksammat. Vivianne berättar att hon vid ett möte undrade hur kommunen kunde stötta henne för att orka arbeta till pensionen.
– Jag är ju bara 60 år och har några år kvar att jobba.
I höstas fick hon erbjudande om att delta i kursen Aktivitetsbalans som hålls av arbetsterapeuten Monica Olsson, se artikel här intill. Vivianne var skeptisk, men gav det en chans. Det har hon inte ångrat. Webbinarierna med olika teman var bra, även om hon nog hellre hade haft fysiska träffar. I början önskade hon att det bara skulle ha varit deltagare från hemtjänsten, men upptäckte ett värde i att kunna dela erfarenheter med andra yrkesgrupper. Men de enskilda samtalen gav mest.
– Monica är en helt fantastisk människa och hon har lyft fram mig på ett sätt som ingen annan har gjort förut.
Nu är kursen avslutad, men Vivianne har fått okej för fortsatta individuella samtal en gång i månaden i ett halvår. Möjligheten att kunna lufta tankar och problem är otroligt värdefull för henne, och bidrar till ett bättre mående.
– Monica har fått mig att känna att jag duger som jag är, med fel och brister.
I stället för att stanna hemma när hon har ont åker Vivianne numera till jobbet och vågar gå in till planeringen och tala om att i dag är en dålig dag med mycket värk. Då går det ofta att flytta om pass så att hon till exempel slipper dammsuga den dagen.
– Jag har slutat skämmas och känner att jag har mycket annat att bidra med tack vare min långa arbetslivserfarenhet. Jag är mycket bättre än vad jag själv har vågat tro, säger Vivianne och tillägger att hon har fantastiska kollegor och att man ställer upp för varandra.
Under kursen fick hon bland annat skriva en sömndagbok och notera om hon tagit tupplurar, behövt sömnmedicin, vaknat på natten och så vidare. Monica lånade också ut ett tyngdtäcke och det gjorde underverk för sömnen, så nu har hon köpt ett eget.
– Jag har inte sovit så bra på flera år.
En annan hemläxa var att hitta uppmuntran och störningar i vardagen. Bland annat upptäckte Vivianne att hon kände att det oftast var hon som stod för ordningen och redan på kontoret, pyntade, vattnade blommorna och gjorde fint.
– Jag tränar på att komma in på kontoret och ”okej, ja, ja” och låta det vara … fast det stör mig jättemycket.
Avslutningsvis tycker hon att alla borde få träffa en Monica.
– Jag är jätteglad att jag gick kursen och har sagt till kollegorna att tacka ja om de får möjligheten.
Fotnot: Vivianne har valt att endast ha sitt förnamn med i artikeln.