Omställningen till en god och nära vård handlar om att skapa förutsättningar för en mer personcentrerad, jämlik, tillgänglig och sammanhållen hälso- och sjukvård, där personens behov styr hur vården utformas – inte tvärtom. Kort sagt handlar det om effektivisering – att använda de begränsade personella och ekonomiska resurser vi har på bästa möjliga sätt. Det här förhållningssättet ställer nya krav på oss: att vi arbetar klokt, medvetet och med största möjliga värde för individen som riktmärke.
Historiskt har vi varit betydligt bättre på att införa nya evidensbaserade insatser än att sluta göra det som inte gör någon nytta. Det är självklart varken ansvarsfullt eller hållbart. Svensk hälso- och sjukvård behöver därför på ett mer strukturerat sätt än tidigare arbeta med utmönstring av de insatser som saknar patientnytta. Jag pratar om lågvärdevården, den som enligt olika undersökningar utgör hela 20 procent av dagens hälso- och sjukvård.
Svenska Läkarsällskapet har under flera år arbetat med att introducera modellen Kloka Kliniska Val i Sverige, ett arbete som inspirerat fler professioner att följa efter. Att göra kloka kliniska val innebär att använda sin professionella bedömningsförmåga för att välja insatser som är relevanta, evidensbaserade och personcentrerade – och samtidigt att våga välja bort det som inte längre gör nytta. Det är inte ett uttryck för att erbjuda färre, utan bättre insatser.
Detta angår självklart även vår profession. Som arbetsterapeuter behöver vi också ta vårt professionella ansvar: att göra insatser som verkligen gör skillnad – och att välja bort det som inte skapar värde. Samtidigt finns här en paradox. Vår profession behöver ju fortfarande ofta kämpa för att våra insatser ska synliggöras i riktlinjer, kunskapsstöd och vårdens prioriteringar. I det sammanhanget kan det kännas riskabelt att ifrågasätta eller utmönstra arbetsterapeutiska åtgärder – det kan uppfattas som att vi försvagar vårt eget existensberättigande. Jag tror det är viktigt att vi inte ställer det ena mot det andra. När vi vågar värdera och välja, visar vi styrkan i vår kompetens och vårt professionella omdöme. I en vardag där resurserna är begränsade och behoven stora blir detta en fråga om både etik och kvalitet.
Att arbeta värdeskapande handlar om professionellt ansvarstagande, men det kräver också stöd – ledarskap, nationella och lokala riktlinjer och, inte minst, en yrkeskultur där det är lika professionellt att avsluta som att införa en insats.
Vad är då kloka kliniska val för vår profession? Det är självklart ingen lättbesvarad fråga, men det är VÅR fråga. Det är vi arbetsterapeuter som behöver rusta oss för att besvara den. Att välja klokt är att visa respekt för individens tid, hälso- och sjukvårdens resurser och samhällets tillit. Det är ett uttryck för en mogen profession som vill vara relevant – nu och i framtiden.
Ida Kåhlin, ordförande