Text: Anki Wenster Illustration: Helena Lunding Hultqvist
I oktober stod de på scenen tillsammans, nominerade till Sundsvalls kommuns arbetsmiljöpris: både cheferna för arbetsterapeuter och fysioterapeuter, och skyddsombuden.
Långt ifrån hur situationen såg ut för fyra år sedan när Hanna Nohrstedt funderade på om hon skulle orka jobba kvar. En turbulent period med flera omorganisationer hade resulterat i att en liten skara arbetsterapeuter var utspridda i olika geografiska områden på åtta enhetschefer. Hanna beskriver arbetssituationen som förfärlig.
– Vi började tappa kollegor, och den fackliga representanten, och gick på knäna. Nästan hälften av tjänsterna var vakanta och lösningen blev att ta in bemanningsarbetsterapeuter under en period.
Funderade du någon gång på att säga upp dig?
– Jag sökte andra jobb ett tag när det var otroligt tungt, men hade ganska nyligen börjat i kommunen och var inte redo att gå tillbaka till regionen. Jag tyckte också så mycket om mitt yrke och ville inte lämna det.
Med villkoret – och löftet till sig själv – att göra det hon mäktade med klev hon in som lokalt arbetsplatsombud i slutet av 2020. I samma veva lämnade hälso- och sjukvårdsdirektören som genomfört den kritiserade omorganisationen.
– Det kändes jätteviktigt att återkoppla och förmedla information till mina kollegor. Vi formulerade skrivelser tillsammans och skickade till den nya ledningen.
Den nya hälso- och sjukvårdsdirektören lyssnade in och gjorde en arbetsmiljökartläggning som visade på stora brister. Hon drog i handbromsen och valde en annan väg, enheten fick en ny chef, som var arbetsterapeut, och det började vända.
– Chefen har gjort ett fantastiskt jobb. Vi är fulltaliga nu, och det underlättar vid ledighet och studier och gör också att gruppen upplever minskad stress.
När Hanna Nohrstedt reflekterar över framgångsfaktorerna är det framför allt teamarbetet hon lyfter fram – på alla plan.
– Jag behöver ett team i mitt kliniska arbete och i det fackliga arbetet. Vi behöver samverka i olika led. En förutsättning för att kunna driva frågor är att jag får med mina kollegor och som facklig har en god samverkan med ledningen.
De är nu fyra arbetsterapeuter som delar på arbetet på de olika samverkansnivåerna i kommunen för att få jämn belastning.
– Intresset för det fackliga arbetet har ökat. Jag hoppas och tror att medlemmarna ser att vi har påverkat, under vägen, och till att vi är där vi är idag.
Hon lyfter också betydelsen av stödet från centralt håll. En viktig kontakt genom de turbulenta åren har varit Sveriges Arbetsterapeuters förhandlingschef Maria Yngvesson, som kunnat svara på de kniviga frågorna.
– Även om man jobbat fackligt i flera år dyker det upp frågor som man inte vet hur man ska hantera.
Efter att organisationen kommit på plats finns det kraft att fokusera på framtiden. Som att arbeta med tidiga rehabiliterande insatser och jobba mer preventivt, men också fokusera på professionsfrågorna som släpat efter.
I dag sitter arbetsterapeuter, fysioterapeuter och rehabassistenter tillsammans i nyrenoverade lokaler. De jobbar nära varandra men varje profession har en egen chef.
– Jag tror att medlemmarna tycker att det är kul att gå till jobbet nu. Samarbetet mellan vårt skyddsombud, fysioterapeuterna och kommunal har också haft stor betydelse och de har jobbat otroligt hårt med att förbättra arbetsmiljön på flera sätt.
Smileys är ett sätt att kolla av mående och arbetsbelastning med varandra, och varje fredag drar dansen igång som man kan hänga med på om man vill.
Arbetsmiljöpriset gick inte till kommunrehab, men de vann i stället en annan seger när ledningen i höstas drev på hårt för att skapa ett digitalt vård- och omsorgsteam.
– Vi presenterade hur vi kände och att vi gärna jobbar digitalt. Men alla professioner, även omsorgspersonalen, måste med på banan och den digitala mognaden i kommunen hängde inte med. Våra skrivelser och samverkansmöten har gett resultat. Det var en otrolig seger.