Text: Katja Alexanderson Foto: Privat
Klimakteriet är en del av livet. Och påverkar hela livet, även arbetslivet. Trots det talas det inte speciellt mycket om vilken stor inverkan klimakteriebesvär kan ha på kvinnors arbetsförmåga och välbefinnande. Arbetsterapeuterna Moa Löfgren Bergérus och Linnea Arvidsson vill ändra på det – och samtidigt visa att professionen har en viktig roll att spela för att fler arbetsplatser ska bli klimakterievänliga.
De läste tillsammans på arbetsterapeutprogrammet vid Göteborgs universitet. När det våren 2023 blev dags att skriva uppsats var utgångspunkten det gemensamma intresset för kvinnohälsa.
– Vi delade också intresset för arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv. Vi har pratat mycket om de höga sjukskrivningstalen bland kvinnor, säger Linnea.
Moa tillägger:
– På praktik i primärvården märkte jag att man aldrig ens diskuterade klimakteriet som en faktor i mötet med kvinnor som var stressade och utmattade.
Till uppsatsen, ”Det står väl inte i Mose lag att gamla kärringar inte får klättra i träd” En kvalitativ intervjustudie om arbetsmiljöns inverkan på kvinnor i klimakteriet, intervjuade de kvinnor om hur klimakteriet påverkar arbetslivet. Personerna rekryterades ur en existerande Facebook-grupp med fokus på klimakteriet. Intervjuerna synliggjorde att det finns en brist på kunskap, både hos kvinnorna själva och arbetsgivarna, om symtom kopplade till klimakteriet. Det är inte bara vallningar och svettningar.
– De flesta upplevde att de psykiska och kognitiva svårigheterna var jobbigast – och de förstod först inte att de var kopplade till klimakteriet. Det kan vara ökad oro, ångest, sämre självförtroende, hjärndimma, påverkat minne och ökad stresskänslighet. Kvinnorna har också mötts av en del stigma och det är inte alltid så enkelt att lyfta frågan på arbetsplatsen, säger Moa.
Hon fortsätter:
– Med ökad kunskap och medvetenhet om klimakteriet hos både individen och arbetsgivaren kan anpassningar och förebyggande arbete göras tidigare.
Det kan handla om allt från att få ta fler pauser för återhämtning och slippa tidiga mötestider (klimakteriebesvär stör sömnen för många) till att kunna variera eller anpassa sin arbetsposition för att motverka stelhet och ledsmärta eller att vid behov få jobba hemifrån i yrken där det är möjligt. Närhet till toaletter är också värdefullt då urinträngningar kan vara ett problem.
Moa och Linnea tycker att arbetsterapeuter har mycket att bidra med för att göra arbetsplatser mer klimakterievänliga. Arbetsterapins helhetstänk kring människa och miljön, i kombinationen med kunskapen om hur man hanterar kognitiva utmaningar, gör professionen väl lämpad för att jobba med frågan.
– Vårt holistiska tänk, fokus på aktivitetsbalans, återhämtning och kunskap om anpassningar i miljön gör att vi arbetsterapeuter passar för att stötta kvinnor som har svårigheter kopplade till klimakteriet, säger Linnea.
För att nå ut med sina resultat, och även slå ett slag för vad arbetsterapeuter kan göra, har de skrivit en artikel i Scandinavian Journal of Occupational Therapy, SJOT, baserad på uppsatsen.
– När vi skrev bakgrunden till uppsatsen upptäckte vi att det finns väldigt lite skrivet om det här, och i princip ingenting i en svensk kontext. Så vi kände att det är bra om det når ut till fler, säger Linnea.
Att skriva en vetenskaplig artikel har varit en utmaning, men de har haft stor hjälp av sina handledare Suzanne Johanson Sturesson och Christina Andersson som också är författare till artikeln.
– Det har varit värt mödan, säger Moa.
Hon och Linnea hoppas att deras SJOT-artikel, Women’s experience of the impact of work environment during menopause – A qualitative interview study, ska bidra till att fler arbetsterapeuter, inte minst i primärvården, frågar om klimakteriet när de möter kvinnor med psykiska och kognitiva besvär.
– Vi vill verkligen understryka att det här är något som arbetsterapeuter kan arbeta med, avslutar Linnea.