Text & foto: Pontus Wikholm
Du har jobbat 10 år som MAR i Malmö. Hur länge tog det för dig att få en plats vid bordet/bli lyssnad på?
– Ja det stämmer, en annan kan kalla mig erfaren men det finns fortfarande stunder då jag hamnar i nya situationer eller känner mig ”ny” på jobbet. Att bygga relationer och kontaktvägar är nog det bästa verktyget för att få en plats och höras. Att vara lite ettrig och i alla möjliga sammanhang räcka upp handen och säga ”tänk på arbetsterapeuter och fysioterapeuter”, eller liknande. Det jobbar jag och mina kollegor med hela tiden, jag tror inte att vi räknar med den självklara platsen ännu.
Vad tror du nya MAR:ar kan förvänta sig?
– För en ny MAR behöver uppdraget utvecklas och anpassas till en redan pågående verksamhet. Då gäller det att ha skinn på näsan och visa sin plats, visa att frågorna intresserar och att det finns en vinst för verksamheten att MAR:en inkluderas. Jag tror och hoppas att en MAS som får en MAR-kollega kommer att uppleva ett stort stöd i rehabiliteringsfrågor där hen inte riktigt kunnat ha specialistkompetens så som inom det medicinska området.
Hur ser det ut i Skåne, många MAR:ar redan nu?
– I Skåne, med 33 kommuner, är vi ungefär 20 MAR. Alla jobbar inte heltid i uppdraget, utan delar den ofta med något annat, till exempel som hjälpmedelskonsulent, handläggare för bostadsanpassningsärenden eller i vissa fall som chef. Att bara ha tjänsten på 20 procent är ibland en utmaning, när andra uppdrag tar större utrymme. Det finns också exempel där några mindre kommuner delar på en heltids MAR-tjänst. Vi är glada över att vara många, vi har ett starkt lokalt nätverk.
Några glada ord om lagrådsremissen?
– Det blev verkligen en fredagsfanfar! I så många år har vi kämpat för att påvisa vikten av en jämlik, god och säker hälso- och sjukvård i kommunens primärvård. Med rollen som MAR kan vi stärka samverkan med regionens primärvård i rehabiliteringsområdet, där många gånger de medicinska insatserna har prioriterats. Vi har också behov av att belysa förutsättningarna för kompetensutveckling för våra arbetsterapeuter och fysioterapeuter ute i kommunerna. I den goda nära vården ska vi stödja patienter med komplexa behov, då behöver vi evidensbaserade arbetssätt och medarbetare med kompetens för att uppnå både hög patientsäkerhet och en god arbetsmiljö.
Hur känns det att få 200 nya ”kollegor”?
– Förhoppningsfullt! Jag hoppas att de kommuner som inte tidigare haft någon MAR tar vara på möjligheten och skapar goda förutsättningar för att utveckla rehabilitering och det förebyggande arbetet. Jag skulle också önska att vi gemensamt kan ta fram en uppdragsbeskrivning, gärna med hjälp av Socialstyrelsen. Sedan MAR-rollen togs fram har MAS:ens uppdrag varit utgångspunkt och så har ”rehabilitering och hjälpmedel” fått hänga med på ett hörn. Det är dags att ta fram en riktigt bra beskrivning på vad en MAR kan göra. Detta för att främja kommuners arbete med hälso- och sjukvårdsinsatser inom rehabiliteringsområdet, men också för att vara med i det förebyggande perspektivet där våra professioner har en självklar roll.