Text: Katja Alexanderson Foto: Mostphotos & Katja Alexanderson
SÅ BRA ÄR STICKNING FÖR DIN HÄLSA. Löpsedeln skriker ut handarbetets välgörande effekter i versaler. Inuti tidningen ägnas en helsida åt arbetsterapeuten Joanna Nordstrands forskningsstudie om hur stickning kan motverka psykisk ohälsa. Och det är inte bara den stora kvällstidningen som intervjuat henne utan även flera radioredaktioner och lokaltidningar. Därtill ligger ursprungsartikeln på Journal of Occupational Science i topp vad gäller läsningar, nedladdning och delningar.
– Det är roligt att det uppmärksammas, det här är den första artikeln jag har publicerat. Jag vet inte hur det brukar vara, men misstänker att det inte brukar vara löpsedlar på Aftonbladet.
Hon tror att en av orsakerna till det stora intresset är att stickning fick ett uppsving under pandemin och har blivit något av en folkhobby (i alla fall bland kvinnor). Joanna har också noterat att flera av journalisterna som intervjuat henne var intresserade av stickning själva.
Artikeln ”Promoting health through yarncraft: Experiences of an online knitting group living with mental illness” bygger på Joannas masteruppsats. Hon skrev den tillsammans med handledaren Greta Häggblom-Kronlöf och examinatorn Birgitta Gunnarsson som uppmuntrade till att publicera sig vetenskapligt.
Studien är gjord med nätografisk metod, lite förenklat etnografi på nätet. Det är en kvalitativ och tolkande undersökningsmetod för att studera människors interaktioner och kommunikation på internet, exempelvis i sociala medier. I det här fallet handlade det om en icke-deltagande observationsstudie på ett stort internetforum för stickare, virkare och andra garnkonstnärer. Närmare bestämt i en undergrupp med inriktning på psykisk ohälsa. Urvalet begränsades till inlägg om stickning som sedan analyserades och kategoriserades. Det växte fram tre huvudspår för hur stickningen hjälpte gruppdeltagarna att må bättre: ”En väg mot hälsa”, ”Ett sätt att sakta ner” och ”Ett sätt att sysselsätta sig”.
– Det allra viktigaste resultatet är att det var så många olika resultat. Det var inte ett självklart resultat, utan en jättebredd.
Stickningen kunde vara allt från ångestdämpande och minska behovet av medicinering till att vara en väg till ett kravlöst socialt sammanhang med andra stickare. Både på nätet och i levande livet, exempelvis på stickkaféer.
– Man hittar människor som har samma intresse, som man kan känna delaktighet och gemenskap med på olika sätt. Och det är ett jättesnällt community.
För en del var själva stickandet terapeutiskt, för andra handlade det om att skapa en produkt. Något som man kan ha nytta av själv eller ge bort till andra. En annan viktig aspekt var att hålla händerna sysselsatta, så att man inte kunde ägna sig åt destruktiva beteenden.
– Vissa drar ut hårstrån eller pillar med huden och det kan man inte göra när man håller händerna i gång. Som när folk som slutar röka säger att de stickar i stället.
Stickningen var också ett sätt att skapa struktur i vardagen: att planera vad man ska sticka, hitta mönster, köpa garn och så vidare. Men stickningen kunde också vara en drivkraft:
– När jag har gjort de här tråkiga sakerna vet jag att då kan jag sätta mig och sticka en stund. Det blir en form av belöning.
Hon fortsätter:
– Sen var det många som beskrev att de blev beroende av stickningen, men att det var ett bättre beroende.
Att ha med sig sin stickning fungerade också som en trygghetsskapande copingstrategi i utmanande sammanhang.
– De visste att om de hamnade i en situation där de riskerade att må dåligt så kunde de alltid ta fram stickningen.
Personerna på forumet var redan ”stickare”, men Joanna Nordstrand tror att effekterna på den psykiska hälsan skulle synas även för den som inte är så van vid hantverket – så länge man upplever det som en positiv aktivitet som man är nyfiken på. Men hon poängterar att det viktigaste är att hitta en aktivitet som personen är intresserad av, oavsett om det är måleri, metallslöjd, odling eller något annat.
– Att skapa något men händerna, gärna i naturmaterial, tror jag är det allra viktigaste.
Men hon tycker trots allt att stickning har fördelar jämfört med många andra skapande aktiviteter: den är lätt att ta med sig, behöver inte kosta skjortan, det är lätt att avsluta och återuppta vid ett senare tillfälle, du kan sticka en kort stund eller länge och svårighetsgraden kan anpassas efter situationen. Så gör hon själv.
– Om jag tittar på tv tar jag inte det mest komplicerade spetsmönstret eller massa färger, utan då blir det en strumpa som man kan utantill. Men vill jag verkligen sitta för mig själv och sticka ett tag, då tar jag fram något lite mer komplicerat, säger Joanna och berättar att hon även stickar tillsammans med vänner.
Stickning kan också vara ett värdefullt verktyg i patientmötet. Är det en person som gillar att sticka har Joanna goda erfarenheter av att både hon och patienten stickar under ett samtal. Det händer något med stämningen i rummet och personen får ytterligare en identitet, hen är inte bara patient. Dessutom gör det inget om det blir lite tyst ett tag.
– Man blir lite mer jämställd också... Det behöver inte vara jag som sitter på kunskapen, utan det kan vara patienten.
Hon berättar att stickning fungerar bra som gruppaktivitet också:
– Jag har haft stickgrupper när jag har jobbat på barnsjukhus, i primärvården och på grön rehab.
Samtidigt är evidensläget för skapande och kreativa aktiviteter ganska klent. Joanna Nordstrand säger att det krävs mer forskning som stöder den beprövade erfarenheten, men tycker samtidigt att arbetsterapeuter kan se skapande aktiviteter som ett verktyg på samma sätt som att skriva och förklara på en whiteboard.
– Finns det evidens för att whiteboard är så bra att använda när man träffar en patient? Det finns inte ens evidens för rullstolar.
Med det sagt ser hon ändå behovet av fler evidensbaserade arbetsterapeutiska metoder med skapande inslag. I dag finns bara ett fåtal, som exempelvis Redo, TTM och manualbaserad bildterapi. Men hon drar sitt strå till stacken – i sina doktorandstudier vid Göteborgs universitet undersöker hon arbetsterapeuters erfarenheter av Be Well. Metoden, som utvecklats av bland andra Birgitta Gunnarsson och Petra Wagman, går i korthet ut på att deltagarna fotograferar saker i vardagen som ger välbefinnande trots stressrelaterad ohälsa – och sedan har reflekterande samtal med en arbetsterapeut om bilderna.
Hon önskar att skapande aktiviteter skulle få ta mer plats i dagens arbetsterapi – och säger att de har en viktig roll att spela både vid bedömningar och i interventioner. Hon tar rehabilitering vid utmattning som exempel.
– Folk som blir utmattade jobbar ofta med omvårdnad, sjukvård, barnomsorg … De ser aldrig något slut på sitt jobb. De blir aldrig klara. Och de får bara se en liten del och nästan aldrig veta hur det slutar. Att då göra någonting som man planerar, startar upp och ser slutresultatet – att vara med hela kedjan – tror jag är jätteviktigt, säger Joanna men är tydlig med att det inte handlar om alla ska börja sticka (eller sättas i en vävstol, som förr i tiden).
Är det dags för KaR? Kreativa aktiviteter på recept?
– Ja!
Borde arbetsterapeuter kunna ordinera kreativ aktivitet på recept?
77–2 eller 97 procent. Det var en förkrossade majoritet som svarade Ja i tidningens senaste nyhetsbrev på frågan om arbetsterapeuter borde kunna ordinera kreativ aktivitet. Och det går inte att ta miste på att ämnet engagerar – 51 personer hade tagit sig tid att skriva fritextsvar. Här några av dem:
”Det är ju magiskt! Så återhämtande och att i aktivitet finna inre utveckling, utmaning, repetitiva rörelser och samtidigt inta ett meditativt tillstånd.”
”Det är en underskattad väg till återhämtning och hälsa. Däremot behövs mer forskning som får fram evidens för dess effekter för olika patientgrupper.”
”Den läkande kraften i handens görande är något som jag ser som en grundläggande del i basen för arbetsterapi.”
”Om man känner sig fast i ett ekorrhjul där de flesta sysslor bestäms av måsten eller borden som aldrig riktigt tar slut så är det värdefullt att kunna göra något bara för att man vill. Något som dessutom är ändligt.”
”Fokus på något annat än ohälsa är behandlande och frigörande.”
”Kreativitet är bra skit”.