Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted
I dag får cyklarna stå. Snö och halka har drabbat Skåne och det blir tjänstebilen till hembesöken, konstaterar Rebecca Ekstrand, arbetsterapeut i Kävlinge kommun, och vänder sig till Emelie Schultz som är biståndshandläggare. Sedan snart tre år är de fyra biståndshandläggarna i kommunen Rebecca Ekstrands närmaste kollegor.
Samarbeten mellan arbets- och fysioterapeuter och biståndshandläggare har blivit mer vanligt i många kommuner. Det har Rebecca märkt av som samordnare för det nationella nätverket Primo som nu har representanter från 32 kommuner. Nätverket består av olika professioner som har gemensamt att de samarbetar omkring biståndsbedömningar, de ses digitalt två gånger per termin och kan stötta varandra i arbetsprocesserna.
Själv beskriver Rebecca Ekstrand sitt uppdrag i Kävlinge kommun som två överlappande spår. Hon gör en aktivitets- och funktionsbedömning som kompletterar underlaget för beslut om bistånd, och kommer samtidigt in tidigt i processen. Det är en stor fördel och hon kan förebygga med insatser för att personen ska kunna fortsätta vara så självständig som möjligt.
Rebecca och Emelie utgår från kontoret i Furulund som ligger strax utanför centralorten Kävlinge. De framhåller att det är en stor fördel att de sitter tillsammans, det gör det enklare att bygga broar mellan professionerna och gör samarbetet smidigare.
Emelie Schultz gick ut socionomutbildningen i våras men har redan hunnit prova att jobba i stuprör i en annan kommun. När hon började i Kävlinge kändes arbetssättet både logiskt och självklart.
Vägen till bistånd går via Emelie. Hon är mottagningshandläggare och ärenden kommer in via telefon, post och mejl. Hon tar emot mellan 40 och 60 samtal per vecka, det handlar om nya ansökningar men även rådfrågningar och önskemål om utökning av insatser.
– Det är väldigt hjälpsamt att ha varandras perspektiv i utredningar. Vi tittar på samma situationer och behov hos de äldre men ur olika synvinklar, det sociala och psykologiska och funktions- och aktivitetsförmågan. Och utredningsunderlaget får mycket mer substans efter din kartläggning, säger Emelie, och nickar mot Rebecca.
Varje morgon stämmer teamet av – de fyra biståndshandläggarna och Rebecca – de diskuterar ärenden som kommit in och fördelar dem.
Både Rebecca och Emelie känner att samarbetet fungerar smidigt och att det är ett ömsesidigt lärande. Det första hembesöket gör de oftast tillsammans för att få en första bild av vad personen önskar hjälp med. Rebecca bokar sedan in ett besök, oftast dagen efter. Främst använder hon COPM och ADL-taxonomin som underlag vid observation och i aktivitetsträning.
Eftersom de arbetar inom olika lagrum: socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen måste vårdtagaren ge sitt samtycke till att de delar information och läser varandras journaler. Det löser de oftast direkt på plats och får godkännande vid första hembesöket.
– Jag har lärt mig mycket om arbetssättet omkring socialtjänstlagen, och otroligt mycket om hur ni socionomer jobbar. Det har skapat en annan förståelse för hela processen omkring det kommunala omsorgsarbetet, framhåller Rebecca Ekstrand.
De är överens om att många ärenden är kniviga och att deras samarbete är ett stort stöd i de situationerna. Det är vanligt att anhöriga ligger på och personen det handlar om kanske inte vågar eller kommer till tals. Det kan också finnas ett uppenbart behov av snabba insatser som kompliceras av att vårdtagaren inte vill ta emot stöd.
–I vissa fall ser man direkt vilka insatser som behövs, men det kan även vara det omvända. Jag vill inte säga att jag bromsar men ger ärendet en möjlighet att utredas. Det handlar ibland om att ge personen lite tid. Det kan vara en ny medicin eller lättare infektion som på kort sikt påverkar aktivitets- och funktionsförmågan, säger Rebecca.
Insatserna kan variera, det kan handla om att ge stöd vid personlig ADL eller att personen får träna på att ta sig ut på promenad och vidare till en aktivitet. Om det finns behov kan Rebecca följa upp med insatser under åtta veckor, där följer hon riktlinjerna som gäller för kommunens rehabenhet.
Hon framhåller att en stor vinst är att komma in tidigt i processen.
– Jag får möjlighet att jobba mer hälsofrämjande och förebyggande genom att jag träffar personerna i ett tidigare skede än vad jag gjort tidigare. Det kan handla om fallförebyggande insatser eller att informera om hälso- och levnadsvanor. Jag har också möjlighet att diskutera meningsfulla aktiviteter, och stötta personen att delta i kommunens aktiviteter eller tipsa om träffpunkter.
Rebecca Ekstrand är ensam arbetsterapeut i teamet och täcker hela kommunen som har 32 000 invånare. Hon tycker att hon hinner med även om belastningen periodvis är ojämn. Vissa veckor har hon uppemot tio nybesök och flera pågående ärenden samtidigt.
Hon kan inte springa på alla bollar, men hade gärna velat, och tankar finns kring hur verksamheten skulle kunna utvecklas. På önskelistan står en fysioterapeutkollega som kan komplettera teamet.
Nätverket Primo växer och flera kommuner står i startgroparna. Häromdagen skickade hon iväg inbjudningar till den första fysiska träffen som planeras våren 2025.
– Det är roligt att de hör av sig. Senast i dag var det Skellefteå kommun som ville vara med i nätverket. Tanken med träffarna är också att koppla ihop grannkommuner med varandra och få i gång mindre nätverk där man kan hjälpa och stötta varandra. Syftet är att inte behöva uppfinna hjulet igen.