Text: Pontus Wikholm Foto: Jenny Ingemarsson
Det kan vara befriande att ha att göra med en chattbot. Du får raka och vänliga (men helt könlösa) svar. I verkliga livet har människor pms, dyngsura skor, en obändig frisyr och ingen ork att lyssna. Men vi är alla beroende av varandra – något vi ofta glömmer bort i individualiserade samhällen.
– Personcentrering handlar om att se varje människa och visa det i handling och beslut. Ska en vara helt korrekt är det en handlingsetik kring hur vi bemöter varandra som människor, säger Qarin Lood, docent vid Göteborgs universitet, som de senaste tolv åren vigt sin forskarkarriär åt personcentrering.
Utvecklingen mot ett personcentrerat förhållningssätt har gått fort. Det är kärnan i Nära vård – personen ska vara delaktig och personalen en resurs i hälsoprocessen. I praktiken betyder personcentrering olika saker, i olika situationer, för olika personer. Personen måste ses i sitt sociala sammanhang, med anhöriga och i relation till andra människor.
– Som nyutbildad arbetsterapeut 2007 var jag uppfylld av min egen profession. Jag hade en lista att följa: Har du trappa? Har du badkar? Har du dusch? Jag utgick från det arbetsterapeutiska perspektivet – det var det som förväntades av mig. Jag var inte öppen för att lyssna in den andres perspektiv. Där och då.
Inom arbetsterapeutisk litteratur har begreppet klientcentrering varit det dominerande. Qarin Lood stötte på personcentrering först 2011 och konstaterar att det är stor skillnad mellan begreppen, även om de närmar sig varandra. Att vara klient är en sak, att vara person en annan.
– Om jag utgår från mitt perspektiv som arbetsterapeut och inte tar in vad personen vill berätta för mig hamnar vi i en arbetsterapeut-klientroll, snarare än att vi är två personer som möts. Om jag fokuserar på aktivitetsproblemet och inte på relationen missar jag ganska mycket.
Inom andra professioner (det finns väldigt lite forskning inom arbetsterapi) ser det ofta bra ut på individnivå i vården. Qarin Lood tror också att arbetsterapeuter både säger att de jobbar, och vill jobba, personcentrerat. Men att kulturen i en verksamhet, praktiska problem som hierarkier, resursbrist och andra strukturer kan stå i vägen. Som journalsystem till exempel.
– Jag kan få till ett jättebra samtal och ta del av någons berättelse. Men hur ska jag dokumentera det? Journalsystemen ser människor som objekt och sjukdomar. Det är förinställt vad jag ska fylla i och inte öppet för en berättelse som någon har delat med sig av. Då går det inte heller att dela det mellan professioner i ett team. Personen behöver upprepa berättelsen varenda gång, i vartenda möte.
Qarin Lood tror ändå inte att tidsbrist är det största problemet för att få till ett personcentrerat arbetssätt. Tvärtom kan vi komma direkt till kärnan med ett personcentrerat samtal.
– Det kan ta mer tid initialt att etablera en relation, men vi vinner tid i slutändan. För vi gör rätt saker direkt, i stället för att göra det vi tror är rätt. Men det är svårt. Det är svårt och komplext att jobba med människor.
Ett personcentrerat ledarskap underlättar. Att chefer låter personalen vara personer i verksamheten. Att frågor kring relationsskapande är del av jobbet och uppmuntras. Att lära av varandra blir en positiv spiral.
– Jag har forskat med personer som arbetar och bor på vård- och omsorgsboenden där det ofta kan anses vara viktigare att bädda sängen än att sitta och läsa tidningen med personen. Då behövs en chef som kan gå in och styra prioriteringsordningen. Det kanske inte är en adl-bedömning som är det viktigaste för just den här personen, just nu.
Styrdokument och riktlinjer är viktiga, men Qarin Lood säger att vi måste vara öppna för att de inte passar för alla personer eller i alla situationer. Då det funkar – ett bra möte – är det viktigt att reflektera över det. Vad var det som gjorde att det kändes bra? Och så bygga vidare på det till nästa möte. Men det kan vara svårt att överföra den relationella kunskapen.
– Den uppgiftsbaserade arbetsterapin som att förskriva ett hjälpmedel, göra en bedömning eller en aktivitetsträning kan jag överrapportera. Relationer är svårare att sätta ord på.
Fasta vårdkontakter för att bygga upp långvariga relationer skulle underlätta. Modellen med utbytbara arbetsterapeuter som jobbar som konsulter tror hon inte på. Varken för patienterna eller arbetsterapeuterna.
– Då hamnar vi igen i en arbetsterapeut-klientroll. Vi måste få utnyttja vår kompetens och vår erfarenhetsbaserade och relationella kunskap om människor vi möter i vårt arbete.
Qarin Lood lyfter rollen som Centrum för personcentrerad vård, GPCC i Göteborg, haft för att sprida forskning om personcentrerad vård. Det har bidragit till att förhållningssättet fått fäste hos SKR och Socialstyrelsen. Också internationellt, i till exempel Storbritannien och Australien, jobbar de mycket med personcentrering. Medan andra länder är kvar i det naturvetenskapliga paradigmet och pratar patientcentrering. Men Sverige är på gång.
– Både i vardagen i arbetsterapeutisk praxis och på utbildningarna, inte minst, har det hänt otroligt mycket. Jag tänker att det är där vi måste börja. På grundutbildningen används bland annat rollspel, reflektion och litteraturstudier som verktyg för att lära ut personcentrerad handlingsetik. Men VFU är kanske den viktigaste arenan där verkliga möten ger studenterna möjlighet att tillämpa etiken.
Men så kommer de ut i en verksamhet där det inte funkar?
– När jag undervisar brukar jag säga att en behöver vara lite snäll mot sig själv och ta vara på de där glimtarna av personcentrering. Och reflektera över det som faktiskt har gått bra. Nu fick jag till ett himla bra möte och kunde följa det genom hela processen. Vad var det som gjorde det? Och så bygga vidare på det positiva.
Vinsterna med personcentrering är dokumenterade. De flesta studierna har utvärderat effekterna på rollen som patient, men det börjar komma kvantitativa utvärderingar av effekter för personal. De kvalitativa studier som finns, kring betydelsen av att arbeta personcentrerat, visar att det känns meningsfullt och bidrar till arbetstillfredsställelse och i förlängningen minskad sjukfrånvaro.
– Personcentrering är ett väldigt bra verktyg. Då jag trivs på mitt arbete och om jag känner att jag är värdefull stannar jag kvar. Vinsterna är otroligt många – både hälsoekonomiskt och ur ett arbetsmiljöperspektiv.
Hon fortsätter:
– Bemötandet i vården är otroligt viktigt på flera plan. Det ger friskare patienter och nöjdare personal om vi jobbar personcentrerat. Och kan samtidigt spara pengar. Det vore ju idiotiskt att inte göra det.