Historiskt sett har Sverige varit ett föregångsland som satt standarden när det gäller stöd och insatser till personer med funktionsnedsättning. Under 1960-talet fick den svenska normaliseringsprincipen stor internationell uppmärksamhet, vilket ledde till nedläggningen av de stora institutionerna och lade grunden för vår moderna funktionshinderspolitik. När Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, instiftades för 30 år sedan, betraktades vi som banbrytande. FN använde till och med Sverige som förebild under utvecklingen av funktionsrättskonventionen på 2000-talet.
Vi i Sverige har verkligen en funktionshinderspolitisk resa att vara stolta över. Men trots detta ser vi i dag tecken på att vi tappar mark, att vi tar steg bakåt i arbetet för att säkerställa jämlika levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Sveriges Arbetsterapeuter har under lång tid lyft fram den ojämlika tillgången till habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. Vi har också lyft betydelsen av en utvecklad elevhälsa och förbättrade arbetsmarknadsinsatser som ger personer med funktionsnedsättning ett mer ändamålsenligt individuellt stöd.
Socialstyrelsen, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys samt IVO har i upprepade uppföljningar påpekat brister inom olika funktionshindersverksamheter. I våras riktade även FN stark kritik mot Sverige för brister när det gäller att leva upp till funktionsrättskonventionen. Det är tydligt att vi inte längre lever upp till det ideal som en gång gjorde oss till förebilder på området.
Denna utveckling är oroande, men vi arbetsterapeuter måste ta vårt ansvar och se vår roll i vad som behöver göras för att vända den nedåtgående spiralen. Vår profession är viktig för att Sverige ska nå det nationella målet för funktionshinderspolitiken om att säkerställa jämlika levnadsvillkor för den som lever med funktionsnedsättning. Vår kompetens är avgörande för många av de personcentrerade stöd och lösningar som behövs för att öka individens självständighet. Detta i form av exempelvis aktivitetsträning, strategier i vardagen, hjälpmedel eller andra anpassningar av den omgivande miljön. Men vår roll sträcker sig längre än så. Vi kan och bör spela en större roll på samhällsnivå för att bidra till att riva hinder, sprida kunskap och motverka utanförskap och stigmatisering.
I september är Sveriges Arbetsterapeuter medarrangörer för Intradagarna – en mötesplats för kunskapsspridning mellan alla som är engagerade i frågor som rör funktionsrätt och stöd till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Under dessa dagar kommer LSS 30-årsjubileum att firas, men något som också kommer att uppmärksammas är de brister som i dag finns när det gäller stöd och insatser till personer med funktionsnedsättning. Förbundets engagemang i denna form av aktiviteter är en tydlig markering för att visa att funktionsrättsfrågor är viktiga för vår profession.
Sveriges Arbetsterapeuter är, och måste fortsätta vara, en självklar del i arbetet med att skapa ett universellt utformat och tillgängligt samhälle. Ett samhälle där diskriminering på grund av funktionsnedsättning inte har någon plats och där alla individer får de personcentrerade stöd och lösningar de behöver för att nå aktivitet, delaktighet och hälsa.
Det är dags att vi i Sverige återigen tar på oss ledartröjan och visar vägen i funktionshinderspolitiken.
Ida Kåhlin
förbundsordförande