Text: Pontus Wikholm Foto: André de Loisted
”Arbetsterapeut med master i sexologi.” Det var en jobbannons som var svår att inte nappa på. Dessutom låg Anna-Sofia Bengtsson bra till – rehabpersonal som vidareutbildat sig till sexolog växer inte på träd.
– Dåvarande enhetschefen ville specifikt ha en arbetsterapeut eller fysioterapeut med en master i sexologi. Så jag var hans drömkandidat; det sa han då jag hörde av mig!
Att Anna-Sofia var behörig att söka tjänsten som sexolog till teamet i den digitala cancerrehabiliteringen i Skåne var ingen självklarhet. Hon blev färdig arbetsterapeut 2010, fick jobb på kommunen och där hörde frågor om sex inte till vanligheterna.
– Jag kan inte skryta med att jag var speciellt duktig på att fråga patienter om deras sexuella hälsa. Jag tyckte det var ganska obekvämt. Men så snubblade jag över mastern i sexologi på Malmö universitet och kände att det är viktigt och att jag ville veta mer.
Hon började jobba på habiliteringen i Helsingborg med barn och ungdomar med autism. På ett medarbetarsamtal lyfte hon att hon ville läsa vidare och nämnde masterprogrammet i sexologi.
– Min chef blev så himla pepp. Hon skrev in det i min plan och hade det inte varit för den knuffen så hade jag knappast... eller det hade åtminstone dröjt. För på habiliteringen finns inte ett uttalat behov av en sexolog.
Anna-Sofia hade ingen jättetydlig idé om hur hon ville jobba, och började på utbildningen med öppet sinne. Hon fortsatte arbeta kliniskt och pluggade samtidigt på halvfart. Hon var enda arbetsterapeuten bland framför allt socionomer, sjuksköterskor och barnmorskor.
Till masteruppsatsen intervjuade hon personal på barn- och ungdomshabiliteringen samt på Syn, hörsel och döv om hur de jobbar med sexuell hälsa och vilka frågor som kommer upp. Det visade sig att diagnosen spelar ganska stor roll. Ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism får oftare prata sexuell hälsa.
– Man kan ha lite svårt med de sociala kontakterna och då lyfter föräldrarna eller ungdomarna själva det i möte på habiliteringen. När får man onanera? Hur gör man om man vill bjuda ut någon på dejt? Då blir det en naturlig ingång till att prata om hälsosam sexualitet.
Ungdomar med rörelsenedsättning, utan några kognitiva funktionsnedsättningar, fick knappt alls möjligheten att prata sex.
– Med en rörelsenedsättning träffar du ofta bara fysioterapeut och arbetsterapeut. Och det var de yrkesgrupperna, som jag såg, som pratade absolut minst om sexuell hälsa.
Ledningsgruppen tog hennes resultat från masteruppsatsen på allvar och den resulterade i ett förbättringsarbete på habiliteringen i hela Region Skåne. Personalen har precis börjat få utbildning för att kunna lyfta frågor om sexuell hälsa i möte med patienterna.
– Det är fantastiskt roligt. Det blev inte bara en pappersprodukt, men jag är inte alls inblandad i det längre. Jag fick ju nys om att man sökte en sexolog till cancerrehabiliteringen.
Hon fick jobbet i det interdisciplinära teamet på nystartade Cancerrehabilitering Skåne online, som förutom onlinemottagningen också har en fysisk mottagning i Helsingborg. För första gången i karriären är det inte Anna-Sofia som är arbetsterapeuten.
– Det var lite märkligt. Jag hade varit på Hab i åtta år och alla i autismteamet vände sig till mig som arbetsterapeut. Plötsligt skulle det vara en annan arbetsterapeut. Som inte var jag. Jag jobbar bara med sexologbitar. Och det var aldrig snack om att jag skulle avlasta henne då hon hade för mycket att göra – vi tog in en annan arbetsterapeut som jobbar två dagar i veckan.
Att kombinera utbildningarna arbetsterapeut och sexolog funkar väldigt bra, säger Anna-Sofia. Att ha eller inte ha sex är en aktivitet som vilken som helst.
– Jag har en person framför mig som på något sätt blivit drabbad och vi behöver anpassa en aktivitet. Det är väldigt mycket arbetsterapi – att ta hand om matlagningen eller att vara sexuellt aktiv. Själv. Eller med sin partner. Med de nya förutsättningarna.
Det är mycket samtal och psykologiskt stöd. Förstås en del om spännande sexställningar och häftiga sexleksaker, men aktivitetsperspektivet och kommunikation är det viktiga. Till exempel för att kunna acceptera sin nya kropp efter cancerbehandlingen.
– Jag kan träffa män som inte har någon erektionsförmåga längre. Och som inte kommer att kunna få det någonsin mer. Och de tycker att de inte kan ha riktig sex. Då behöver vi prata om det. Hur kan du anpassa aktiviteten och vara intim? Och vad betyder sex? Är det bara vaginal penetration eller kan ni göra på ett annat sätt?
Anna-Sofia har tagit med sig vanan från habiliteringen att använda bildstöd – hon delar skärm, visar powerpoints och ritar på en digital whiteboard. Eller så googlar de tillsammans. Det blir tydligare när man kan visualisera det.
– Det är mycket att ta in. I en relation är båda med om en livsomvälvande händelse – cancer är en allvarlig sjukdom. Många gånger tvingas man omvärdera vad som är viktigt i livet, men det kan också göra att man kommer närmare varandra.