Text: Pontus Wikholm Illustration: Helena Lunding Hultqvist
Digitala aggressioner är något som framförs hotfullt, som till exempel ett inlägg i sociala medier, mejl eller chatt. Det kan vara en mild aggression – någon spammar dig med mejl, cc:ar din chef eller ifrågasätter din kompetens. Eller kraftfullare. Någon som skriver: ”Jag vet var du bor” eller ”Jag vet var dina barn går i skola”.
– Även när det är väldigt milt ska man ta tag i det direkt, saker kan eskalera. Och det är svårare att sätta in åtgärder om det har gått för långt. Om det påverkar dagen och personen, om så bara lite, är det en arbetsmiljöfråga.
Samtalsklimatet har hårdnat sedan Sara Göransson för tio år sedan började intressera sig för hot och hat på nätet. På den tiden kallades nättrollen för ”cyberbullies” och forskningen var ganska knapphändig. En svensk studie vid Malmö universitet från ifjol kartlade digitala aggressioner som en arbetsmiljörisk i skolan.
– Tidigare hade man ofta haft ett riskperspektiv – om du blir sjukskriven måste vi ta tag i det. Men i den här forskningen har man också tagit med milda aggressioner och sett hur det landar i den som blir utsatt – om det upplevs som aggressivt.
Även om studien är gjord i skolan är det många situationer som kan överföras till vård och omsorg. Patientmöten kan spelas in, omsorgspersonal kan letas upp och få direktmeddelanden på Messenger. Närstående, som har hunnit elda upp sig över något som gått fel, kan höra av sig med arga mejl.
– Det kan vara troll som bara vill provocera, men det kan också vara genuint missnöjda eller ledsna personer. Försök se det med öppna ögon och var nyfiken på budskapet. Det är lätt att hamna i försvar direkt – känslor smittar.
Sara Göransson rekommenderar alla att sakligt bedöma vad kritiken handlar om och vad personen är ute efter. Om något gått fel kan man rätta till det, det behöver inte bli en stor sak. Men blir du känslomässigt påverkad ska du låta ärendet vila lite.
– Be någon annan titta på det om du är osäker. Eller ta AI som hjälp för att skriva ett svar.
Hon fortsätter:
– Om du ber AI att skriva ett empatiskt svar på det här mejlet, så får du det. Jag bollar jättemycket med AI, det är nästan som en liten kollega. Det blir också ett sätt att distansera sig själv från meddelandet och dessutom lite roligt. Men det blir ju inte alltid perfekt, man måste förstås gå in och ändra så man kan stå för det.
Även om AI kan räcka långt är det bra att rapportera händelsen. Det finns en risk att fler sitter med samma problem och då vill man fånga upp det.
Hur vi upplever aggressioner varierar från person till person. Från lite ont i magen och obehagskänslor till något som drabbar så hårt att man blir sjukskriven och kanske lämnar sitt jobb. Vårt bagage kan trigga oss på olika sätt.
– Vi reagerar väldigt olika på samma händelse, bland annat beroende på om vi har ett eget trauma. Någon kanske rycker på axlarna medan en annan blir sjukskriven.
Sara Göranssons bästa tips för att förebygga digitala aggressioner är att lyfta frågan och undersöka vilken typ av problem som finns. Till exempel genom en enkät med några korta frågor för att få en karta över nuläget och efter det komma överens om ett önskat läge – hur vill vi att det ska se ut?
Vilka åtgärder man landar i varierar. På Suntarbetsliv finns stöd och vägledning för hur man kan jobba vidare i arbetsgruppen. Sara Göransson lyfter vikten av kollegorna.
– Man kommer väldigt långt genom att jobba med det kollegiala stödet. Med psykologisk trygghet och öppenhet i gruppen är det lätt att lyfta jobbiga saker, det är lätt att få stöd om något har hänt. Den grunden är viktig oberoende av vilken arbetsmiljöfråga man jobbar med.