Text: Linda Swartz Foto: Nicklas Thegerström
Mottagning 44 ligger i ett gulputsat suterränghus, mitt emellan Södersjukhuset och järnvägsspåren in i Stockholm. Hit kommer cirka 160 personer för att få hjälp att lämna sitt narkotikaberoende. Det är en LARO-mottagning, vilket står för läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (se faktaruta).
Här jobbar arbetsterapeuten Jens Apelman och sjuksköterskan Viktor Wännström. Varje torsdag eftermiddag ordnar de skapandeverkstad i ett stort ljust rum längst ner i korridoren. Alla som vill är välkomna att sitta ner och teckna, måla eller skapa på andra sätt. Fast här finns inga krav på att det ”ska bli något”, säger Jens.
– Woody Allen lär ha sagt att ”80 percent of success in life is just showing up.” Här säger vi att 100 procent av framgången är att komma hit.
Bordet mitt i rummet är täckt av stora hoptejpade papper, så att pennor och penslar har fritt spelrum. Ur en högtalare strömmar musik som deltagarna väljer efter stämning och humör. Om en person i gruppen inte vill eller vågar sätta igång kan Jens eller Viktor börja i stället.
– Vi gör mycket grejer själva. Någon kanske bara vill ha en bild att fylla i och då kan jag rita en figur att utgå ifrån. Andra kan haka på och så blir det som ett tema. Nyligen var det till exempel ”hysteriska björnar”, säger Jens.
Antalet deltagare är mellan tre och nio, både kvinnor och män är med. Den yngsta som brukar komma är 25 år och den äldsta 70 år. Drop in gäller, men flera i gruppen har styrt upp sin vecka så att de alltid kan vara på plats på torsdagarna. Grundreglerna är att man inte får komma hit påverkad och att man måste uppföra sig vettigt. Ingen får heller bedöma högt vad någon annan har skapat. Jens och Viktor vill ha en kultur som är öppen, tillåtande och vänlig.
– Det blir mycket skämt och skratt och vardagssnack. Det är en trygg grupp att vara i, säger Jens.
Viktor säger att detta är en av få platser där patienter på väg ut ur missbruk har en fristad.
– De lever i en tillvaro av krav, bedömning, målsättningar, problem och resursbrist. Men den här gruppen handlar aldrig om transaktion. Här behöver ingen göra något för att få något.
Nästa vecka är det dags att göra julkort. Jens och Viktor planerar att gruppen ska få arbeta med marmoreringsteknik. Portot bjuder mottagningen på, så att chansen ökar att korten faktiskt kommer iväg till någon betydelsefull. Förra årets julkort skapades under en av de allra första träffarna. Sedan starten har verksamheten fått pengar till material från regionens satsning Kultur och hälsa. Skapandeverkstaden har starkt stöd av cheferna inom Metadonsektionen.
– Det här är ju en otroligt kostnadseffektiv verksamhet: två ur personalen som går omlott och så två koppar kaffe, säger Viktor och ler.
Mottagning 44 har fokus på patienternas överlevnad och livskvalitet. Skapandet har en stark roll i detta. Jens berättar att man på mottagningen har valt att knyta Kultur och hälsa-projektet till återhämtning från missbruksproblem. Begreppet återhämtning används här i den betydelse som psykologen Alain Topor definierat: makt i förhållande till sina symtom, makt i förhållande till sin behandling och makt över omgivningens stigmatiseringsförsök.
– Alla i gruppen har det gemensamt att de varit i ett missbruk. De kan känna sig i ett rejält underläge i samhället. Men i skapandeverkstaden har de inte en patientroll, de är en person och inte en sjukdom. Det blir en form av empowerment, säger Viktor.
När mottagningen har VFU-studenter från olika utbildningar får dessa göra en insats i verkstaden. Här kan de lära känna patienterna i ett nytt sammanhang och därigenom förstå vilka människor mottagningen finns till för.
Arbetsterapeuten Jens leder fler kreativa verksamheter på tre olika mottagningar. Han har själv valt att ha det så.
– Det är ansträngande att flytta på sig hela tiden, men på så sätt kan jag nå maximalt antal patienter.
Jens träffar även de inskrivna individuellt och stöttar dem i ADL. Patientgruppen som helhet har stora svårigheter i vardagen. Det ställs krav på dem från exempelvis vården och kommunen som de har svårt att möta. För dem kan det även vara utmanande att hålla reda på vilken myndighet som gör vad. Många behöver hjälp med tids- och ekonomihantering. De kan också ha problem att börja med nya aktiviteter.
– Om man lyckas bli fri från en så tidskrävande aktivitet som att ta droger måste man fylla det tomrummet med något meningsfullt. Hur gör man det? undrar Jens å sina patienters vägnar.
I skapandeverkstaden pågår aktiviteter som deltagarna upplever är mycket meningsfulla. Jens beskriver deras feedback som ”rörande positiv”. Helst vill ingen gå därifrån, de två timmarna har förlängts med en kvart mot att gruppen hjälper till att städa. De städar lite lagom, så att det bara är att ta vid skapandet där man slutade förra veckan. Gruppen är en viktig gemenskap för alla som går till verkstaden. Viktor berättar att om någon som brukar vara där inte dyker upp är hen saknad av de andra.
– Här är en trivsam och glad stämning, men det händer också att någon öppnar upp en avgrund, säger Viktor.
De djupa samtalen kan även luta åt det positiva hållet.
– De kan också prata om hur glad man är att det gått så pass bra för en själv. Att ”den och den är död” men att man själv har klarat sig.
I det kreativa rummet längst ner i korridoren på en metadonmottagning sitter människor som inte bara har klarat sig. De skapar sina egna liv.