Text: Katja Alexanderson Foto: André de Loisted
Emilia Björkman började plugga till sjuksköterska i hemstaden Umeå, men det var under pandemin och studentlivet var obefintligt. Det blev för ensamt och tråkigt – och passade henne inte alls så studierna sattes på paus. I stället flyttade hon till Göteborg med sin dåvarande sambo och efter bara ett par veckor fick hon ett livsomvälvande besked.
– Jag fick diagnosen MS – och en liten livskris.
Hon insåg att sjuksköterskeyrket inte var optimalt, med mycket stress och många gånger dåliga arbetstider. Men intresset för vården – och människor – fanns kvar.
– På grund av diagnosen fick jag gå i en så kallad MS-skola. Där träffade jag en arbetsterapeut som beskrev vad yrket innebar. Jag hade dessutom en kollega, Ewa, på mitt jobb inom daglig verksamhet i Göteborg som var utbildad arbetsterapeut. Hon inspirerade också mitt val.
Dessutom har Emilias pappa varit rullstolsburen sedan hon var 13 år, så hon har på nära håll sett vilken skillnad arbetsterapeuter kan göra. Valet av fortsatta studier föll därför på arbetsterapeutprogrammet. Hon sökte till Lund, eftersom hon då hade flyttat till Helsingborg.
Vårterminen 2023 påbörjar hon sin resa mot att bli arbetsterapeut. Redan från start blir hon studentaktiv.
– Det första jag märkte här på skolan var att väldigt få arbetsterapeuter var engagerade i studentkåren. Vi syns inte på samma sätt som sjuksköterskorna gör.
Det börjar med att hon blir terminsrepresentant i Atur, arbetsterapeutstudenternas utbildningsråd, där hon kan framföra klassens syn på kurserna de läser. Sedan rullar det bara på. För att hon inför intervjun ska komma ihåg allt hon gjort har hon punktat ner alla olika engagemang: varit med och blåst liv i Sveriges Arbetsterapeuters lokala studentstyrelse i Lund. Ordnat Pride i både Lund och Helsingborg. Är studentambassadör för att locka fler att läsa till arbetsterapeut och deltar på utbildningsmässor.
– Där kommer det fram folk som säger att de funderar på sjuksköterska. De säger att de vill jobba i vården men inte direkt vårda personer. Och jag bara: Hmm, har du hört talas om arbetsterapeut? När jag beskriver yrket brukar jag använda mig av fackets slogan, att arbetsterapeuter får vardagen att funka och så brukar jag försöka ge exempel på hur vi gör det.
Hon har också suttit med i examenskommittén för studentkårens utbildningar.
– Tidigare har arbetsterapeuterna glömts bort. Det har oftast varit väldigt stora, pampiga ceremonier för sjuksköterskorna och så har arbetsterapeuterna fått fixa sina egna. Jag tycker att det är jätteviktigt att alla får en likvärdig ceremoni.
Och så är det numera.
– I julas och i våras hade arbetsterapeuterna en egen ceremoni i Universitetsaulan. Jättepampigt, jättestort och likvärdigt med andra.
Ett viktigt, men inte så angenämt, uppdrag är att hon är studentrepresentant i gruppen som ska ta fram en ny utbildningsplan för arbetsterapeutprogrammet. Emilia berättar att de ska spara cirka 25 procent av budgeten, motsvarande över 2 000 utbildningstimmar.
– När de säger att vi skulle behöva ta bort ett specifikt moment för att det är för dyrt, kan jag ändå påpeka: Ja, fast det är det momentet som vi lär oss mest på.
Ett betydligt roligare jobb är att hon sedan mitten av sommaren arbetar heltid som kårsektionsordförande på studentkåren för den Medicinska fakulteten (arbetsterapeutstudierna är pausade i ett år). Hon valdes vid kårsektionens fullmäktige och tror att hennes engagemang i många olika frågor gjorde att folk kände igen henne när det var dags för val.
– En av mina starkaste kampanjslogans var att jag är från ett minoritetsprogram. Jag ville lyfta fram andra minoritetsprogram och därmed skapa en större gemenskap.
Hon känner sig otroligt hedrad över utmärkelsen Årets arbetsterapeutstudent. Över att hennes engagemang för arbetsterapi och arbetsterapeuter belönas.
– Det känns jättehäftigt. En stor ära. Vi behöver bli fler. Och då måste vi arbeta för att göra arbetsterapeuter synliga. Jag tror att det har att göra med min uppväxt också, att pappa har suttit i rullstol. För jag vet ju hur mycket arbetsterapeuter har gjort för honom, vilket gör att jag vill hjälpa andra. Och genom att sprida arbetsterapi på alla sätt jag kan, både inom facket och i andra kanaler, så blir vi fler och kan hjälpa fler.