Text: Pontus Wikholm Foto: Privat
Finns det något roligare än en luxerad tumme? Kanske det, men att få vara med i den akuta fasen – fem minuter efter att ett finger dragits ur led – var bland det roligaste i första hjälpen-tältet på handbollsturneringen Partille Cup i somras. Åtminstone om du frågar arbetsterapeuten Anna Sköldberg.
Säg idrottsskada och rehab och de flesta tänker nog fysioterapi. Men det finns undantag. Ett av dem är Anna Sköldberg som till vardags jobbar med hand- och fingerskador på kliniken Sportrehab i Göteborg. Av hennes kollegor är närmare 40 fysioterapeuter och bara 4 arbetsterapeuter.
– Handen är en väldigt liten del av kroppen, men för idrottare kan det vara värdefullt att ha tillgång till en hand- och fingerspecialist.
På kliniken möter Anna både elitidrottare och motionärer. I motsats till under handbollsturneringen är skadorna sällan akuta. Det handlar om rehabilitering och vägen tillbaka till de stora (eller mindre) arenorna.
Efter examen sommaren 2021 hade Anna en helg ledigt och började sen direkt på Sportrehab. Hon hade sökt ganska många jobb under våren, men den annonsen gjorde henne lite extra pirrig i magen.
– Kombinationen av det praktiska, kliniska arbetet och att göra något jag har mycket erfarenhet av lockade. Jag kände att ”fan det här kan jag bli riktigt bra på”.
I höst börjar Annas tjugonde säsong som innebandyspelare. Hon spelar i Allsvenskan, den näst högsta serienivån, med Lindome IBK. Det blir många timmar i sporthallen, gymmet och på bussen till bortamatcherna.
– Innebandyn är så rolig och en stor del av mitt liv. Det sitter ju mycket identitet i idrotten och det tror jag är en fördel i jobbet. Jag har en förståelse för skadefrånvaro och att jobba med alternativ träning och att modifiera aktivitetsutförande.
Anna har flera egna skador att luta sig tillbaka mot. Överbelastningsbesvär, stukade fötter och framför allt en ful ledbandsskada i knät som höll henne borta från innebandyn i ett år.
– Jag hade en ortos från låret till fotknölarna så jag kunde inte vara jätteaktiv.
Anna jobbade på ”rätt” ställe med sin knäskada och fick många goda råd av kollegorna kring rehabiliteringen. Ändå gick det så där; hon säger att hon inte var så duktig i den initiala fasen.
– Det har lärt mig att boka fler återbesök i början av en rehab och försöka vara väldigt lyhörd för var skon klämmer. Det kan vara lätt att hjälpa andra, men tydligen väldigt svårt att förstå sig på sig själv.
Den kanske vanligaste idrottsskadan Anna stöter på är överbelastningsbesvär i armbågen, framför allt inom racketsporter som badminton, tennis och padel. Det är den dominanta armen, den som håller i racketen, som tar stryk.
– Rehaben handlar, väldigt generellt, om två saker. Minska smärtan genom att göra det du gör, men på ett annat sätt och så specifika övningar för att öka cirkulationen, styrkan eller stabiliteten. Jag gillar att det är raka rör – det finns specifika sätt att behandla på, men samtidigt måste man göra anpassningar – vrida och vända och pussla fram och tillbaka.
Men under handbollscupen i somras handlade det inte om så mycket rehab. Anna Sköldbergs arbetsgivare ansvarade för sjukvården under både Partille Cup och fotbollens Gothia Cup. Av förståeliga skäl var Annas insats större under handbollen än fotbollen.
– Jag mötte en och annan fotbollsmålvakt med fingrar och tummar ur led, men det är klart att handbollsspelare är närmare min specifika kompetens.
Anna gissar att hon träffade kring hundra juniorer under de tre dagarna på Partille Cup. Så pass många att det ganska ofta bildades kö till henne. Fysiokollegorna i tältet skickade direkt vidare till experten.
– Vår uppgift var att göra en första bedömning. Behöver du söka akut till sjukhus? Ska vi försöka linda lite och så kommer du tillbaka om en kvart för en ny undersökning? Eller är det ingen fara: vi tejpar lite så kan du prova spela igen.
Ganska många frakturmisstankar var det. Och fingrar som gått ur led – och i ren panik dragits på plats av någon annan.
– Det är en väldigt speciell känsla. Man känner att det är slappt och knyter du handen så går den ur led igen. Men det är lite det som är grejen med att jobba på fältet jämfört med att jobba med rehab på klinik. Idrott kan vara farligt, men det är väldigt roligt.