Text: Katja Alexanderson Foto: Elin Åberg
Fredag eftermiddag och eleverna på Fredrika Bremergymnasiet i Haninge, söder om Stockholm, har börjat droppa av. Den stora skolan där runt 2 000 ungdomar bygger kunskap och kompetens inför framtiden är lite ödslig så här när helgen närmar sig. På plats är däremot i princip hela gänget från Satsa-projektet, även kollegorna från grannkommunerna Nynäshamn och Tyresö.
– Målet är att fler unga ska få stöd i skolan och klara sina studier, för det påverkar hela livet. Jag vill att de unga ska bli stärkta av skolan och att färre ska behöva stöd från olika arbetsmarknadsinsatser, säger Margareta Nylander på Samordningsförbundet Östra Södertörn, som är projektledare för Satsa.
Sedan tidigare har Samordningsförbundet haft lyckade projekt (se nr 5/2020) för unga som står långt från arbete och studier. Men man upplevde att man kom in för sent i ungdomarnas liv, när problemen redan hade pågått en längre tid. Ur det föddes tanken på att jobba mer förebyggande.
– Vi ville hitta en likvärdig metod för stöd i studier, på samma sätt som Supported Employment fungerar som stöd till arbete. Vi kom i kontakt med Supported Education under ett tidigare projekt, Samma, som dock hade ett tydligt jobbfokus. Metoderna delar förhållningssättet att direkt börja med stöd mot arbete eller studier. De bygger på frivillighet och det är personens egna preferenser som ska styra processen, säger Margareta.
Supported Education har likheter med evidensbaserade metoder som Supported Employment och Individual placement and support, IPS. Deltagarna får stöd av studiespecialister. I Satsa-projektet har man valt att kalla dem för coacher. Margareta berättar att en av framgångsfaktorerna i det tidigare projektet var att det fanns arbetsterapeut i teamen, så det tog man med sig till Satsa.
Totalt är det sju coacher som ger individuellt stöd till elever. De ordnar också gruppaktiviteter, som workshoppar med hela klasser – om allt från sömnrutiner till hur man söker jobb och skriver ett cv. De arbetar två i varje kommun, en studie- och yrkesvägledare och en arbetsterapeut, tillsammans med en gemensam kurator från We Mind-psykiatrin. Projektet startade 2023 och ska pågå till 2026 med målet att ge stöd till 300 elever (100 elever per kommun) och är delfinansierat av Europeiska socialfonden. En del handlar också om att utvärdera metoden Supported Education och projektet följs av forskare på Södertörns högskola, se nästa uppslag.
Eftersom de tre kommunerna är väldigt olika i storlek lägger coacherna upp arbetet lite olika utifrån metoden. I Haninge består teamet av arbetsterapeuten Camilla Dawkins och studie- och yrkesvägledaren Maria Bramme. De delar sin tid mellan Fredrika Bremergymnasiet och den mindre gymnasieskolan Riksäpplet. Eleverna kommer huvudsakligen till dem via skolans elevhälsoteam och mentorerna. Till en början var det lite motigt.
– Jag hade inte räknat med att behöva sälja in oss. Jag tänkte att det skulle vara: ”åh nu kommer de, äntligen”. Men vi har fått kämpa för att få in en fot, säger Camilla.
Det är en upplevelse hon delar med Thérese Atterhem, och Jack Brunius, arbetsterapeuter i Nynäshamns- respektive Tyresöteamet.
– Jag var nog lite naiv. Vi vet att det är stor resursbrist i skolan och nu kommer vi, två stycken extra resurser. Men det var lite så här: ”Är ni inte speciallärare? Det var det vi önskade”, säger Thérese.
Därför har alla tre teamen ägnat mycket kraft åt att sprida ordet om Satsa och förklara vad de kan hjälpa till med. Det har varit utmanande eftersom lärarna ofta är hårt belastade och har svårt att få loss tid. Men när väl elevhälsoteamen och mentorerna fått upp ögonen för vilken skillnad Satsa kan göra för eleverna har attityden ändrats och intresset ökat.
– Ja, man märker att om man har en elev i klassen så säger mentorerna: jag har tre till, säger Camilla Dawkins.
Satsa når också potentiella deltagare genom elevhälsoteamen på högstadieskolorna. De flaggar för nior som är i riskzonen att inte börja i gymnasiet eller helt hoppa av.
– Eleverna i nian har själva fått bestämma om Satsa verkar vara någonting för dem eller inte. De blir då inbjudna till ett förbesök och efter det har de fått frågan om vill de jobba med sig själva i projektet, tillsammans med arbetsterapeut, studievägledare och kurator, säger Maria.
Insatserna i Satsa inleds med en kartläggning och inventering av bland annat elevens resurser, färdigheter och motivation.
– Målet är att eleven ska kunna vara i skolan trots att man kanske lider av psykisk ohälsa – och öva på de aktiviteter man ska göra samtidigt som funktionerna ökar. Från skolans håll kan man ofta få höra att eleven är för sjuk och måste bli frisk först och sen komma, säger Jennifer Eklund, studie- och yrkesvägledare i Tyresö.
Camilla berättar att hon och Maria brukar dela upp kartläggningarna mellan sig för att sedan se vems kompetens eleven behöver. Men det är alltid elevens egna mål som är i fokus. Det är inte vuxenvärlden som ska bestämma vad som är viktigt. Eleven kan alltid dra i bromsen eller gasa.
– Vad är ett framsteg? Det måste vara något som eleven själv ser som en framgång. Varje steg räknas i en förflyttning mot målet, säger Jennifer.
Arbetsterapeuterna i Satsa ser till helheten, inte bara till hur skolsituationen ser ut. Mycket av det som händer övrig tid på dygnet påverkar hur det går i skolan.
– En sömnkartläggning kan till exempel visa varför man alltid missar första lektionen. Vi jobbar mycket med rutiner och återhämtning, berättar Thérese Atterhem.
De har också möjlighet att förskriva hjälpmedel som timstock och memoplanner. Inledningsvis träffar eleverna coacherna ofta, kanske en gång i veckan, sedan brukar det bli mer sällan. Däremellan håller coacherna koll på hur det går för eleven, mejlar, sms:ar och stämmer av. Man finns där när det behövs. Det är inte som i vården där du får en tid om tre veckor. Här kan man titta förbi, byta några ord i korridoren och snabbt få stöd.
– Och vi har möjlighet att ställa andra frågor och har tid till det. Här kommer också Camilla, som är kurator, in väldigt fint. Elever som har funderingar kring utredning, har ångestproblematik eller social fobi kan direkt få ett väldigt bra stöd, säger Thérese.
Kuratorn Camilla Sjöstedt lyfter fram flexibiliteten i Satsa. Att ungdomarna snabbt kan komma till henne och att hon har tillgång till hela sin verktygslåda i en friare roll än inom psykiatrin. Det gör hennes jobb roligt och tillfredställande.
De flesta av eleverna som Satsa-teamen möter har en tuff skolgång bakom sig, det är vanligt med npf-diagnoser och många har trassliga hemförhållanden, där socialtjänsten kan vara inkopplad. De har även elever som är placerade i familjehem. Så att bygga tillit, relationer och skapa en allians med ungdomen är avgörande för framgång. Det är också det som gör jobbet så roligt.
– Det är kul att se de här framstegen, stora som små, när eleverna jobbar mot sina mål, säger Jack Brunius arbetsterapeut i Tyresöteamet.
Arbetsterapeutkollegan Camilla Dawkins instämmer:
– Det är så lyxigt att få prata så mycket med ungdomar. De är så roliga, så smarta. Det roligaste av allt är när du ser att du faktiskt gör skillnad – det ger mest energi.
Thérese tillägger:
– Bäst är att träffa eleverna och få följa deras resa. Oavsett hur det går är man ett stöd och man får en sån kontakt.
De har kommit halvvägs in i projektet och studie- och yrkesvägledaren Maria Bramme vill att fler, både i skolan och utanför, ska få upp ögonen för hur bra Satsa är för eleverna.
– Att de fattar vilken möjlighet skolan har, som aldrig har funnits tidigare, och använda den. Vi har arbetsterapeuter, för fan.
Förhoppningen är att Satsa inte ska stanna vid en tillfällig satsning utan permanentas. Det har varit målet från dag ett, under förutsättning att projektutvärderingen visar att det är en bra metod för att få fler ungdomar att klara gymnasiet.
– Det krävs många olika steg för att vi ska få till en implementering och få igenom det här. Då behöver vi ha med oss skolledning, nämnderna, rektorer, lärare …, säger projektledaren Margareta Nylander och understryker vikten av att få med sig just rektorerna, de är avgörande för framgång.
Och hon vill inte att det ska stanna i Haninge, Nynäshamn och Tyresö.
– Vi skulle vilja göra ett Läns-Satsa.