Text: Katja Alexanderson Illustration: Helena Lunding Hultqvist
Fylla på papper i skrivaren. Plocka i diskmaskinen. Plocka ur diskmaskinen. Ta mötesanteckningar. Fixa insamlingen till kollegan som fyller år. Läsa korrektur. Fråga hur det gick på presentationen. Ta ett extra varv med toaborsten trots att det inte ens är din egen skit. Baka och ta med till trefikat. Styra upp det praktiska till kickoffen. Listan på saker som magiskt blir gjorda på många arbetsplatser kan göras lång. Alldeles för lång. Fast det är förstås ingen magi inblandad utan det är ju någon, oftast en kvinna, som gör de här sakerna i det tysta i stället för att ägna sig åt sina faktiska arbetsuppgifter. En kvinna som får mindre tid att delta i utvecklingsprojekt och andra karriärutvecklande saker.
Med sin bok Allt vi inte ser: så påverkas du av det osynliga arbetet – hemma och på jobbet vill författarna Ida Östensson och Thor Rutgersson bidra till ökad jämställdhet. De synar osynliga mönster och ger läsaren konkreta tips och verktyg för att bryta dem.
– Jag tyckte att man antingen pratade jämställdhet i hemmet eller på jobbet. Men man måste se det holistiskt – det ena påverkar det andra, säger Ida Östensson som bland annat är ordförande och grundare av stiftelsen Make Equal som arbetar för ett jämlikt samhälle.
För att ta reda på mer frågade hon och Thor Rutgersson sina följare på sociala medier om de största jämställdhetsutmaningarna hemma och på jobbet. Responsen var enorm och de fick in över 10 000 svar. När de kategoriserade svaren blev det tydligt att många av utmaningarna är sådant vi inte talar om till vardags. Saker vi tycker är för små. För futtiga för att lyfta som enskilda problem, men som tillsammans verkligen påverkar våra liv.
Ta fram en powerpoint till en man, som sedan ska stå och briljera på scenen.
– När man kunde vara anonym var det lättare att säga att man stör sig på att alla snubbarna på jobbet glider räkmacka, men ändå blir befordrade. Att man själv och andra kvinnliga kollegor alltid hamnar på att sammanställa mötesanteckningar eller ta fram en powerpoint till en man, som sedan ska stå och briljera på scenen. Eller att man alltid är den som ser till att alla blir uppmärksammade när de får barn, fyller år eller slutar.
Men innan någon blir irriterad eller kränkt: Inte alla män. Och självklart finns det kvinnor som är glidare, både hemma och på jobbet. Fast det generella mönstret är att kvinnor gör mer av det osynliga arbetet, vilket får effekter.
– Det är 41 procents större risk att kvinnor blir sjukskrivna för stressrelaterad psykisk ohälsa. Vad beror det på? Det kanske är så att kvinnor både är slasktrattar på jobbet och projektledare hemma? Gör man dubbelt hemma och dubbelt borta får det konsekvenser, säger Ida Östensson och konstaterar att arbetsterapeuter i sin yrkesroll kan ha nytta av att läsa boken. Inte minst för att kunna stötta personer med utmattning att få syn på allt osynligt arbete de ägnar sig åt.
Vi lägger projektledarrollen i hemmet åt sidan och tittar närmare på hur det ser ut på våra arbetsplatser. Ida Östensson konstaterar att det finns olika typer av osynligt arbete på jobbet, både mer allmänt fixande och trivselskapande (kaffekopparna, diskmaskinen, fråga hur läget är …) och icke-meriterande arbetsuppgifter. De senare är mer specifika och handlar om saker som hjälper företaget eller organisationen, men som inte ingår i ens faktiska arbetsuppgifter eller organisationens huvuduppdrag.
– Det görs ofta i skymundan och kräver inte särskilda specialkunskaper. Det kan vara att ta mötesanteckningar, introducera nya kollegor, förbereda möten, arrangera årliga konferenser och så vidare, säger Ida Östensson och berättar att en kartläggning gjord i USA av den danska professorn Lise Vesterlund visar att kvinnor lägger upp till 200 fler timmar per år på icke-meriterande uppgifter än män.
Men trots att det här är viktiga uppgifter lönar sig det sig sällan ur karriärsynpunkt att vara den som gör dem.
Det är 50 procent vanligare att chefer tillfrågar kvinnor och 50 procent vanligare att kvinnor säger ja.
– Det är 50 procent vanligare att chefer tillfrågar kvinnor och 50 procent vanligare att kvinnor säger ja, säger Ida Östensson och hänvisar till Lise Vesterlund.
Därtill är det vanligare att kvinnor tar på sig uppgifterna frivilligt.
– Du får ofta bekräftelse på att du gör det så bra. Och då gör du det om och om igen utan att fatta att du behöver jobba extra timmar och inte hinner vara med familj och vänner, träna – och inte heller kan levla upp i karriären.
Men hur ändrar man på den ojämlika fördelningen av osynligt arbete på jobbet?
– Lösningen är inte att kvinnor börjar säga nej, utan det är ett organisations- och verksamhetsproblem. Det handlar om hur verksamheten är strukturerad. Det ska inte vara upp till varje kvinna att syna de ”sköna” männen och glidarna.
Arbetsgivaren behöver lyfta frågan, kartlägga vilket uppgifter det rör sig om och hur de är fördelade för att sedan hitta sätt att fördela arbetet jämlikare. Ida Östensson poängterar att det handlar om att skapa attraktivare arbetsplatser där människor trivs och mår bra. Om att minska risken för sjukskrivning och inte minst om att ta vara på medarbetarnas kompetens så att de vill stanna kvar.
– Osynligt arbete är inte slaskgöra och skit, utan det är jätteviktiga saker som får arbetsplatsen att gå runt.
En startpunkt kan vara att ladda hem ”Stora osynliga listan på jobbet” som finns gratis på osynligtarbete.se. I den finns ett stort antal exempel att utgå ifrån vid en kartläggning. Medarbetarna kan med fördel dokumentera vilka uppgifter de gör och hur ofta samt lägga till egna exempel. Ett annat tips är att läsa boken där det finns 14 utförliga råd till arbetsgivare.
Ett konkret tips för att fördela arbetet mer jämlikt är olika former av roterande scheman, oavsett om det handlar om att städa i köket eller ta anteckningar. Ett sätt att uppvärdera det osynliga arbetet är att föra in det i trivselregler, medarbetarpolicyer och inte minst i befattningsbeskrivningar så att icke-meriterande blir meriterande i stället.
– Vi vill att alla ska ha en bra work–work balance, det vill säga en bra uppdelning mellan meriterande och icke-meriterande arbete. Arbetsplatser behöver jobba systematiskt och män behöver i högre grad tacka ja till icke-meriterande uppgifter.
Även om lösningen inte är att kvinnor ska börja säga nej (och riskera att straffas för det) har Ida Östensson några råd på vad du kan göra om du tröttnat på glidare. Först och främst prata med hen och uppmärksamma personen på sitt beteende: ”jag vet inte om du märker det här, men”. Funkar inte det får man prata med sin närmsta chef eller facket. Sedan kan man behöva öva sig på att låta bli att säga ja direkt på frågor om vem som kan ta anteckningar, boka möteslokal … Det gäller att lära sig stå ut med den obekväma tystnaden när ingen anmäler sig frivilligt.
Ett hack är att ägna tiden åt att titta runt på glidarna och se vad de gör.
– Ett hack är att ägna tiden åt att titta runt på glidarna och se vad de gör. Det blir väldigt roligt. Plötsligt får någon ett jätteviktigt sms eller börjar bläddra i sina papper.
Rent generellt tycker Ida Östensson att det kan vara värdefullt för kvinnor att öva sig på att göra saker ”killräckligt”:
– Jämför dig inte alltid med den bästa kvinnan på arbetsplatsen, utan ibland kan man behöva jämföra sig med den sämsta mannen – och då kan du känna att du är rätt bra.