Text: Pontus Wikholm Foto: Mostphotos
– Det var slut i affärerna, men vi fick napp. Folk kom hit med burkar och vi åkte runt och hämtade. Det var till och med en herre som ringde och sa att han skulle ha surströmmingsskiva, men att det var roligare om vi fick dem och att han kunde avvara sina. Men då hade vi redan så många så det behövdes inte.
Och det var uppskattat. Själv är Monica gotlänning och har inte surströmmingen i blodet, men hon försöker göra som de som vet. Som att öppna burkarna utomhus och äta med öppna dörrar.
– Ingen sa att lukten var för äcklig, men de som kom senare och skulle jobba på eftermiddagen tyckte det luktade i hela huset.
Som tilltugg åt de mandelpotatis, som de själva satt och odlar i hinkar på terrassen. Till efterrätt blev det inkokta päron, med grädde.
– Det var fjolårets päron, men just nu sitter säkert 20 äldre och skalar päron som folk har lämnat åt oss. Det är nånting nästan alla kan göra. Och kan de inte skala sitter de med och tycker och pratar om det.
De som inte vågade sig på surisarna fick äta sill. Men bara med mjölk och lättöl, ingen nubbe.
– Nubbe hade vi till kräftorna veckan före. Vi kan inte hålla på med nubbar hela tiden, det håller inte. Det är ändå full rulle när vi festar runt.
Hälften av burkarna tömdes av 52 boende och personal. Sex burkar blev kvar.
– De med senast datum har vi sparat. Så har vi till nästa år.
Fotnot. Lyssna också på P4 Gotlands inslag inför surströmmingsskivan.
Äter du surströmming? 47 procent svarade ja och 35 procent nej på den frågan i Arbetsterapeutens nyhetsbrev i september. Övriga svarande kan tänka sig att smaka, men några väljer hellre något annat, som grillade ribs, färsk fisk eller sill.