Text: Pontus Wikholm Foto: Julia Lindemalm
Nu kör vi! Ingrid! Brita! Hallå där! Det var nära … Estrid! Ta emot!
Nästan halva boendet kastar boll i stora salen. Sträcker sig, greppar, ropar ett namn och hivar i väg. Lättare att fånga efter en studs. Några sitter i rullstolar, andra på stolar. Med stadig ryggkudde. Tjo och tjim, alla efter sina egna förutsättningar.
Men innan Bollgympa kör i gång klockan 11:00 står det Besökshund på veckans aktivitetsschema på Vardagas äldreboende Bäckagården i Ängelholm. Aktiviteterna har arbetsterapeuten och aktivitetsansvariga Gisela Grimberg satt ihop. Gisela och kollegan Jonna Holmkvist på Karlslund har samma upplägg (25 procent arbetsterapeut och 75 procent aktivitetsansvarig) på sina respektive äldreboenden.
– Jag gillar verkligen att jobba så här, med stort fokus på aktiviteterna och på vad de äldre behöver göra för att må bra. Det är också en stor fördel att vi är på plats varje dag, säger Gisela.
På alla Vardagas boenden finns aktivitetsansvariga, som ofta har stöd av aktivitetsombud på avdelningarna. I Ängelholm har man dessutom turen att de aktivitetsansvariga råkar vara arbetsterapeuter.
Dagens första aktivitet är ett besök av en finsk lapphund. Bonta och matte Emilie Tyrling Larsen från Terapihundskolan har hälsat på många gånger förr, men med en så fluffig päls (Bonta) får de gärna komma tillbaka.
Sex personer sitter i ring runt besökshunden. Fler kan det inte vara om Bonta ska hinna hälsa riktigt på alla. Han går runt tillsammans med Emilie, svansen viftar.
– Duktig kille, så söt och sicken svans! Jag har själv haft collier, säger Siv Lindvall.
– Ja. Men det krävs mycket kärlek – och godis – för att bli så duktig, säger Emilie. Bonta håller med.
Alla kan inte vara med på aktiviteterna på äldreboendet. Några är för sköra och stannar kvar på rummet. Men tanken är att erbjuda alla möjligheten att vara med. Någon som blivit sängliggande kan få en egen träff med hunden på rummet, men man kan också bara sitta och titta på, säger Gisela.
– Roligt att ni kom ut och vi fick träffa er. Men nu måste vi gå – annars kommer Bonta att ta era bollar, säger Emilie innan hon spritar alla händer som har klappat hund.
– Det skulle han vara värd, säger Agneta Jönsson som är en av aktivitetsledarna på Bäckagården.
Hon tillägger:
– Men nu måste vi röja bort de närmaste borden. Det går vilt till. Det är livsfarligt att vara här på bollgympan.
Det är en del logistik att få alla rullstolar och stolar att samsas i ring. Tolv personer tar upp halva stora salen, plus fyra-fem som tittar på.
– Förr i tiden dansade jag mycket, jag kommer ju från Dalarna. Nu har jag ont i ryggen, men lite bensprattel går bra. Man får göra vad man kan, säger Maj-Britt Schmalz som sitter i korridoren.
Gisela Grimberg viker undan rullstolarnas fotstöd så ingen ska slå i anklarna. De boende ska också kunna stampa i takt. Efter lite teknikstrul kommer musiken i gång.
– Sträck ut ett ben. Sträck ut bägge två, men det är överkurs, säger Gisela som leder uppvärmningen.
Fysioterapeuten Camilla Josefsson tittar förbi. Hon har mer individuell rehab, men ger tummen upp till bollgympan.
– De gillar det. Och det är jättebra träning: de fokuserar, sträcker på sig, tittar åt sidorna, och pratar med varandra. Det är bra träning för vårdpersonalen också. De får springa efter bollarna!
De sista tio minuterna slutar Gisela och hennes kollegor plocka upp bollar. När sista bollen studsat utom räckhåll är aktiviteten över. Och det var alldeles tydligt kul. Inte så svettigt, förutom för personalen då.
Siv Lindvall, som både träffat hunden och kastat bollar dröjer sig kvar i väntan på att bli skjutsad till sitt rum. Hon visar ringarna på golvet där ärtpåsekastningen ska gå av stapeln nästa dag. Hon siktar på att vara med då också.
– Det här är bästa stället, kan inte finnas många andra som det här. Ni är så goa, säger hon till Agneta Jönsson, aktivitetsledaren.
– Ja, men vad skulle vi vara utan er? svarar hon.
Klockan 11:50 är det tomt och stilla igen. Det serveras kåldolmar i matsalarna. Det brukar vara gott. Kanske en kopp kaffe i trädgården efteråt?
Våren har kommit till Skåne. Det är visserligen glest bland allt det ljusgröna i träden, men solstolarna är framplockade och gräsmattorna har blivit klippta. Men det är lite kallt ännu så här i början av maj. Skönt med en tjock jacka.
– Vi var på loppis i Helsingborg i går, och en grupp åkte till Maxi, säger Jonna Holmkvist på Karlslunds äldreboende medan hon lastar in rollatorer och bältar damer, som ska med på dagens utflykt efter lunch.
Bäckagården och Karlslund delar på en minibuss med några andra boenden i nordvästra Skåne. Utflykterna går till skog och strand eller bara en tur genom stan. Det är mycket som hinner ändras efter att man flyttat in på boende. I dag bär det av till en handelsträdgård.
– Där finns alltid något att titta på, det är roligt med blommor, säger Linnea Johansson som har ett par blommor på rummet, men kanske ska köpa hem en till.
Att det blir en handelsträdgård är kanske inte så konstigt med tanke på att Jonna tidigare varit florist. Men en pollenallergi satte stopp för den karriären. Att utbilda sig till arbetsterapeut har hon inte ångrat.
– Nu jobbar jag med multisjuka, men jag fokuserar på det friska. På det de klarar av och vill. Torsdagsbingon är jättepopulär, men vi har också sittgympa, balansträning, nutidsfrågesport – dåtid tyckte de var för tradigt – samtal kring minneskort och utflykter!
Monstera, begonia, sommarblommor, yucca, orkidé, myrten, godis, glass och pelargon. Det doftar sommar inne på Lilla Hults blommor.
Suda Faungchaley har fått en liten invasion av blomflugor och frågar om de har något som tar kål på dem. Det har de och tipsar också om att vattna underifrån och att låta jorden torka lite – blomflugor trivs i fuktig jord. Hon köper dessutom en porslinsblomma.
Både Linnea Johansson och Inger Håkansson köper Lyckliga Lottor. Inger har bott tre år på Karlslund och saknar sin balkong.
– Jag odlade tomat, dill och persilja. Men det är för litet nu, och bara ett fönsterbräde.
Men frisk luft och blommor blev det och vi hinner tillbaka till boendet i god tid till eftermiddagsfikan klockan 15. Samma tid som tv-sändningen av Den stora älgvandringen slutar för dagen. Fram till dess sitter Antero Stensson som klistrad framför sin tv på rummet på Karlslund.
– Det är precis som att vara hemma, att sitta på pass. Den avkopplingen!
Antero berättar att han alltid varit aktiv – jakt, uteliv och sport. Nu för tiden är det mera bingo än bandy, men han rör på sig och går ut i trädgården varje morgon, i ottan. De senaste årens Älgvandring tar honom tillbaka.
– Stor skog, man sitter stilla och rätt som det var kom den. Jag saknar jakten och kompisarna därifrån. Men det är bra på tv, man ser mera än i sitt torn.
Efter sändningen går han ut till matsalen, lutar sig på rollatorn. Vid bordet sitter Elly Strand och Solveig Svensson. De dricker kaffe och pratar om gamla tider. Dagens teknik begriper de sig inte längre på, den har utvecklats så mycket.
– Tv fick vi till fotbolls-VM 1958. Då kom folk och tittade hos oss, och sen bjöd de tillbaka, berättar Elly.
De gillar aktiviteterna på boendet. Kyrkträffar, levande musik och dragspel på midsommar ser de fram emot. Gemenskapen och att sitta ner och prata är bra, men Solveig testade också sittgympan tidigare i veckan.
– Det var bra att kunna resa sig upp utan att ta i. Och ärtpåsarna tycker jag om.
Elly tränar också. Hon har ett par flaskor fyllda med vatten som hon använder som vikter. Hon skruvade fast dem ordentligt med nötknäckaren. Nya skor ska hon också köpa.
– Jag sliter ut dem i korridorerna här. Tror jag ska skaffa ett aktivitetsarmband. Och räkna steg.