När förbundet för 30 år sedan anordnade vårt allra första Arbetsterapiforum låg svensk forskning inom arbetsterapi verkligen i sin linda. Fem arbetsterapeuter hade disputerat och vi hade nyligen beslutat att tillsammans med övriga nordiska arbetsterapeutförbund starta en vetenskaplig tidskrift – Scandinavian Journal of Occupational Therapy, SJOT. Både Arbetsterapiforum och SJOT blev betydelsefulla startskott för utvecklingen av vår kunskapsbaserade professionsutövning. Det blev nu möjligt att i ett professionsspecifikt sammanhang publicera, presentera och diskutera den kunskap som vi arbetsterapeuter i Sverige utvecklade och omsatte i praktiken.
Vi har gjort en fantastisk resa. Vi har bidragit med kunskap som är värdefull för att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle. Vi har i dag en egen teoribildning med fokus på hur personfaktorer, miljöer och aktiviteter interagerar och påverkar människors göranden. Vi har utvecklat bedömningsinstrument med god validitet och reliabilitet och vi har sett till att vi har en betydligt djupare kunskap och förståelse om hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterade insatser ur ett aktivitetsperspektiv.
Det är inget snack om att den forskning som bedrivits och bedrivs är en viktig grund för vår professionsutveckling, men vi behöver också våga problematisera och ifrågasätta var vi är. Var befinner sig den kliniska utvecklingen och forskningen inom arbetsterapi i dag? Hur har vi det med den beprövade erfarenheten? Finns det ett gap mellan klinisk vardag och forskning som vi skulle behöva uppmärksamma i högre grad än vad vi gör?
Även om kunskapen ökat finns det fortfarande ett stort behov av forskning där beprövad erfarenhet utvärderas och studeras systematiskt. Vi måste bli bättre på att mäta och beskriva effekten av de insatser som görs av arbetsterapeuter inom de verksamheter och hos de huvudmän där arbetsterapeuter finns. I en hälso- och sjukvård och omsorg med alltmer krympande resurser, både ekonomiskt och kompetensmässigt är det faktiskt en fråga om att vara eller inte vara. Kan vi inte uppvisa effekt av arbetsterapeuters insatser kommer vår kompetens inte att prioriteras.
Vi behöver hjälpas åt att beforska det vi kallar vår beprövade erfarenhet. Här har alla en viktig roll – kliniskt verksamma arbetsterapeuter, chefer, verksamhetsutvecklare, MAR:ar, specialister och forskare. För det är vårt gemensamma ansvar att verka för att vår professionsutveckling styrs av den typ av kunskap som dagens och morgondagens arbetsterapi och arbetsterapeuter behöver.
Vi har som profession ett stort ansvar, men många av de utmaningar som vi möter när det gäller att få till en professionsutveckling styrd av kunskap påverkas förstås av externa faktorer som organisationskulturer, resursfördelningar, traditioner och tyvärr också av okunskap hos formella, och kanske även informella, beslutsfattare. Jag ser det som självklart att Sveriges Arbetsterapeuter som professionsförbund tar ansvar och synliggör dessa utmaningar, lyfter goda exempel och på ett konstruktivt sätt tydliggör vad vi anser behöver förändras för att vi ska förbättra förutsättningarna för en professionsutveckling styrd av kunskap. Vi har kommit långt, men vi kan komma så mycket längre.
Ida Kåhlin
Förbundsordförande
Delar av denna ledartext ingick i presentationen ”En professionsutveckling styrd av kunskap” vid Arbetsterapiforum 2023.