Text: Katja Alexanderson Foto: Pontus Wikholm
”Det är sånt som kan hända på Mora Folkhögskola.” På väg till lunchen har arbetsterapeuten Kerstin Gatu fått ett hemslöjdat metspö prytt med orden ”Kerstin morafhsk pension 65 år”. Till och med kroken är egentillverkad.
Leendet skulle kunnat lysa upp hela entrén. Hon har fått det av Lars Haddäng som tillverkat det på förmiddagen. Han är en av tolv deltagare på distansutbildningen Anpassad IT som Kerstin Gatu är ”mamma” till. Utbildningen är tvåårig och vänder sig till personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning, som gått ut gymnasiesärskolan. Den går på halvfart, med träffar på skolan en gång i månaden.
Namnet till trots ligger fokus på Anpassad IT inte på datorer, utan det handlar om möjligheten till livslångt lärande.
– Datorer är jättebra på att kompensera allt den här gruppen har svårt för. Det kan vara uppläst text, bilder, filmer, påminnelser. Det är det bästa verktyg som finns om man inte kan läsa. Och så står de längst ifrån digital delaktighet.
Anpassad IT var från början ett Arvsfondsprojekt, fött ur orättvisan att det nästan inte finns några eftergymnasiala utbildningar för personer med måttlig IF. Numera är den, efter hårt arbete, en permanent utbildning på Mora Folkhögskola. För att gå kursen behöver du inte kunna läsa och skriva, men många av årets deltagare kan det.
Den första kullen gick åren 2015–2017 och visade att det funkade utmärkt med distansutbildning. Att det till och med var en framgångsfaktor eftersom det uppmuntrar till förändring i vardagen. Man får genast träna på det man lärt sig i skolan. Deltagarna behöver ha minst en stödperson på hemmaplan som kan hjälpa till med datorn. Det kan handla om att hålla kontakt med kurskamrater, göra läxor och att jobba med bilder. Kerstin Gatu berättar att det bidrar till varaktig positiv förändring, så att man inte kommer tillbaka från skolan och allt är som vanligt.
Deltagarna hyrköper en anpassad dator under kurstiden. På den finns DigiJag – ett digitalt verktyg för självständighet och delaktighet – som är utvecklat för att fungera bra för deltagare i särskolan, särvux, daglig verksamhet och särskilt boende. Det är inte en skolplattform, utan är tänkt för hela livet och fungerar bra på paddor, datorn och mobilen. Du kan ha med dig verktyget var du än är, i stället för att det ska vara inlåst på en padda i ett klassrum efter skoldagens slut.
– Om du ska bli digitalt delaktig måste du ha tillgång till dina grejer 24/7, i dina egna apparater. Tänk dig själv om du bara fick använda mejlen på jobbet, säger Kerstin.
DigiJag är resultatet av ytterligare ett Arvsfondsprojekt eftersom man under första omgången av Anpassad IT såg att det behövdes ett målgruppsanpassat digitalt verktyg. Begripsam och Axesslab har stått för utvecklingen och både den första och andra kullen deltagare på utbildningen fungerade som erfarenhetsexperter. För att passa personer med IF är DigiJag symbolstyrt, multimodalt med film, ljud och bildstöd – och sekventiellt, det vill säga att man gör en sak i taget.
Tillbaka på Mora Folkhögskola är Lars Haddäng extra glad den här dagen. På kvällen står innebandyturnering på schemat, med inbjudna spelare från folkhögskolans andra linjer.
– Jag har spelat innebandy i sju år, berättar Lars som till vardags spelar i Skövde Parasportförening.
Innebandykunnandet märks efter lunch när Emilie Hoffer, som tagit över kursansvaret efter Kerstin Gatu, går igenom vad som gäller när man spelar en turnering. Lars tar plats inuti bänk-U:et i klassrummet och visar att man ska ha klubban nära kroppen och säger att det är viktigt att spela schysst. Det blir mest en påminnelse för de övriga. De har varit med och tagit fram ett bildstöd för innebandy och blivit intervjuade i radio om det. En viktig del i bildstödet är ”ramen”. Det som är innanför ramen är okej – ha roligt tillsammans, lyssna på ledaren, bra förlorare. Och det som är utanför hör inte hemma på planen – stänga ute en lagkamrat, säga dumma saker så att någon blir ledsen.
Sen är det dags att lämna klassrummet för en tipspromenad med bondgårdstema. Frågorna är uppsatta i en slinga kring huvudbyggnaden. Det går hela tiden att se var nästa fråga sitter någonstans – bara man spanar lite. Ämnesvalet hör ihop med morgondagens besök på en gård. På samma sätt är förmiddagens bak av pizzabullar också kopplat till utflykten – de ska bli matsäck. Det är ett tydligt exempel på att allt hänger ihop på Anpassad IT.
– Vi arbetar utifrån fyra teman: hälsa, natur, kultur och samhälle, säger Kerstin.
Hälsa kan vara att laga mat och testa olika sätt att hålla kroppen i gång, både ute och inne. Kultur att sjunga, spela teater och besöka bibliotek och museum. I tema Natur lär man sig om växter, djur och miljötänk – ofta utomhus, oavsett väder. Samhälle handlar om olika sätt att vara delaktig. Som att rösta, vilket är ämnet för dagens sista pass i klassrummet, men vi är inte riktigt där än.
– Vi har fyra mål: Man ska ha kul. Klara av det vi gör, både på datorn och på våra aktiviteter. Ha något att berätta när man kommer hem. Och vilja komma tillbaka, säger Kerstin.
Den här dagen är det uppenbart för oss besökare att deltagarna verkligen gillar sin utbildning.
– Det är så roligt att komma hit. Det är synd att det bara är två träffar kvar, säger Sofia Lindé.
Lars svarar kort och gott ”Allt” på vad som är bäst med Anpassad IT. Camilla Holmqvist är också väldigt nöjd.
– Det är jättetrevligt. Man får lära sig nya saker. Jag har lärt mig hantera en dator mycket bättre.
Också Johanna Nyberg tycker att hon lärt sig mycket och berättar att hon numera gör mycket fler saker på datorn än bara spelar. Hon lyfter också fram det sociala.
– Det är kul att få vara i det här sammanhanget och lära känna folk.
Oavsett vilket tema som står på schemat fungerar datorn och it som möjliggörare för lärande. Sofia tycker att Easymail är superbra. Det är ett mejlprogram med avskalat gränssnitt, där du har en adressbok med bilder och antingen skriver eller talar in ditt mejl. Men redan för sex år sedan, när tidskriften intervjuade Kerstin Gatu, var det gammalt och uppdaterades inte längre. Att det fortfarande inte har kommit någon uppföljare får det att blixtra till i Kerstins ögon.
– Du klarar dig knappt utan en e-postadress i dag. Du behöver det för att kommunicera, lyssna på Spotify, titta på TV4 Play och så vidare.
Hon tar även upp bank-id som ett problem. Så när hon får höra att det numera faktiskt går att använda ansiktsigenkänning blir hon väldigt glad.
Många av aktiviteterna filmas som minnesstöd och läggs in i DigiJag. Med några enkla klick visar Johanna oss en film på den stora duken i klassrummet. Den är från förra årets julfirande.
– I början var det många deltagare som knappt vågade se sig själv på film, nu är det tvärtom jobbigt om man inte är med, säger Emilie Hoffer.
För att använda Kerstin Gatus ord så har Anpassad IT ökat ”kaxfaktorn” hos deltagarna. De ställer krav, har önskemål, nöjer sig inte … tar plats. Inlärd hjälplöshet ersätts av självförtroende.
– Det kan förstås vara lite utmanande också, men det är ju det som vi alla vill se. Att få känna att man lär sig, att man kan, att man utmanas och får leva upp till förväntningar – det är mycket av den varan här.
Åter i klassrummet är det dags att prata om demokrati, politik och valet i höst. Rickard Jonsson, som ska ta över kursansvaret när Emilie Hoffer går på föräldraledighet, leder passet. Till sin hjälp har han studiematerialet Mitt Val som tagits fram av Studieförbundet Vuxenskolan och Riksförbundet FUB.
Tidigare har gruppen diskuterat fram 16 frågor att ställa till politiker, nu är det dags att rösta fram tre som ska filmas och läggas ut på Facebook för att få svar. Efter omröstningen står det klart att politikerna ska få berätta vad de gör för att öka tillgängligheten till kultur, hur det ska bli mer pengar till LSS och hur kriget i Ukraina ska hanteras. Eric Hedegård, Wilma Kinnman och Sofia Lindé får i uppdrag att spela in frågan om Ukraina. Sofia gillar inte att prata om kriget och hade hellre sett att de skulle frågat om varför man tjänar så lite pengar på daglig verksamhet, så det är Eric och Wilma som ställer sig framför kameran. Kerstin spelar in. När alla är nöjda med resultatet blir det återsamling i klassrummet och sedan är det dags för middag (för alla utom Lars som har bett om att få en matlåda, han vill inte riskera att få håll under kvällens matcher).
Klockan sex är det äntligen dags för innebandy. Emilie Hoffer är lättad, allt funkar fint och alla verkar ha roligt. Det har varit mycket planerande för att få ihop ett bra arrangemang. Och det lönade sig: I utvärderingen av veckan kommer turneringen att få full pott av deltagarna.
När vi lite senare går hem i den ljusa majkvällen strömmar röster – från unga, gamla, deltagare, personal, inbjudna gäster – genom den öppna dörren till gympahallen. Skratt och hejarop. Det är sånt som kan hända på Mora Folkhögskola.