Text: Katja Alexanderson Illustration: Josefin Herolf
Knulla. Får man verkligen skriva så i tidskriften Arbetsterapeuten? Ja, det får man faktiskt. Att våga tala om sexualitet kan göra att man behöver utmana sina egna gränser. Men sexualitet är mycket mer än det vi i dagligt tal brukar kalla sex, och definitivt mycket mer än samlag mellan en man och en kvinna. Världshälsoorganisationen WHO definierar sexualiteten som en central del av att vara människa, oavsett ålder och könstillhörighet. Den upplevs och uttrycks i bland annat tankar, fantasier, lust, värderingar, attityder, handlingar, aktiviteter, roller och relationer. Om man tar avstamp i definitionen borde det därför inte råda något tvivel om att sexualitet och sexuell hälsa borde vara en naturlig del av arbetsterapi. Men det är sällan så fucking enkelt.
Sveriges Arbetsterapeutstudenter har i många år jobbat för ett ökat fokus på sexuell hälsa på arbetsterapeututbildningarna i landet. I dag varierar det stort mellan utbildningsorterna, och studenterna framhåller att det bidrar till en ojämlik hälso- och sjukvård. I en motion till fullmäktige 2021 skrev studentstyrelsen ”Vi vill att vi som kommande legitimerade arbetsterapeuter ska känna oss trygga i vår roll kring ämnet sexuell hälsa i förhållande till aktivitet.”
En som delar det målet är Anna Lindskog, arbetsterapeut med en master i sexologi från Malmö universitet. Hon delar sin tid mellan rättspsykiatrin i Växjö och doktorandprojektet ”Samtal om sexuell hälsa inom rättspsykiatrin”.
– Rätten till en sexualitet fri från fördomar, diskriminering, våld eller tvång är grundläggande för individens upplevelse av hälsa och välbefinnande. Det är betydelsefullt för självkänsla, nära relationer och välbefinnande – oavsett ålder, funktionsförmåga, kön, könsidentitet eller könsuttryck, säger Anna Lindskog och berättar att Sverige har en nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) sedan hösten 2020.
Hon tvekar inte på frågan om sexualitet och sexuell hälsa hör hemma inom arbetsterapin.
– Det korta svaret är: Ja, det är en del av arbetsterapi. Sen beror det på vem eller vilka du frågar. Kielhofner ser sexualiteten mer ur det biologistiska perspektivet, medan andra inom arbetsterapi inkluderar den som aktivitet, det vill säga som ett görande.
Anna Lindskog berättar om de australiensiska arbetsterapeutforskarna Claire Lynch och Tracy Fortune som tagit fram en modell som åskådliggör sexualitet ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv: Occupational Perspective of Sexuality.
– Modellen lyfter fram fyra sammanvävda dimensioner som behöver ta plats i ett professionellt förhållningssätt för att belysa sexualitet ur ett holistiskt perspektiv. Det handlar om att göra sexuella handlingar, att vara en sexuell varelse, att bli en sexuell person och att tillhöra sin sexualitet.
Hon tipsar också om att gå in på amerikanska arbetsterapeutförbundets sajt, aota.org, och söka på sexuality. Då hittar man mycket intressant om sexuella aktiviteter som en del av arbetsterapi, och ADL, i USA. I den svenska ADL-taxonomin omnämns inte sexualitet. I versionen för personer med psykiska funktionsnedsättningar återfinns dock förmågan till att skapa, behålla och avsluta intima relationer. Anna Lindskog konstaterar att man kan använda ADL-cirkelns tomma fält till frågeställningar relaterade till sexualitet. Men det återkommer vi till.
Redan när hon skulle skriva sin C-uppsats i mitten av 2000-talet upptäckte Anna Lindskog att det fanns begränsat med litteratur om arbetsterapi och sexuell hälsa. Med åren växte intresset för olika slags frågeställningar kring sexualitet, sexuell hälsa och sexuella rättigheter, och hon kände att hon ville fördjupa sig i ämnet. Dessutom ville hon inte bli avfärdad med att hon ”bara” var arbetsterapeut när hon lyfte frågorna med andra professioner.
Anna Lindskog lämnade sitt dåvarande jobb på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och började 2014 läsa en master i sexologi, samtidigt som hon startade eget och frilansade som arbetsterapeut för att därefter jobba halvtid i psykiatrin i Hässleholm och Kristianstad. Sedan 2017 är hon tillbaka på sin gamla arbetsplats, men med ny kunskap, och ett nytt mandat. Ett villkor för att komma tillbaka var att få driva ett utvecklingsprojekt för att öka personalens kunskap om sexualitet. Så att det inte blir som när det för många år sedan skulle bli blandade avdelningar med män och kvinnor på rättspsyk och flera i personalen var oroade för att nu skulle patienterna knulla med varandra. Då svarade Anna Lindskog:
– Tror ni inte att de har gjort det redan?
Episoden sätter fingret på att det finns många föreställningar och normer kring sex och sexualitet, där heteronormen kanske är den tydligaste. Men Anna Lindskog konstaterar att inom hälso- och sjukvården och omsorgen råder det också en omfattande avsexualisering av människor med funktionsvariationer, skador och kroniska sjukdomar – både hos unga och äldre. Att sexualitet och sexuell hälsa görs till en icke-fråga, som man inte tar upp i mötet med patienterna. Och då är risken överhängande att man inte ser hela människan och hens livssituation och vad som är viktigt för hen. Som mannen som haft en stroke, och hade en svag arm, och som under sin rehabilitering aldrig fått frågan och som berättade för Anna Lindskog: ”Jag skiter i sexet, men att inte kunna ge min fru en hel kram.”
Hon är tydlig med att det är professionernas ansvar att skapa ett tillåtande klimat som öppnar för frågor.
– Det är vården som ska bjuda in. Och jag vet att en del tänker att om inte patienten tar upp frågan så är det inget problem, men samtidigt kan patienten tänka att om det vore problem så borde vården ha tagit upp det. Många patienter vågar inte ställa frågan.
Anna Lindskog tror att många arbetsterapeuter känner sig osäkra och upplever att de saknar kunskap. Det kan också handla om rädsla för att genera personen och brist på praktisk träning. Hon tipsar om att utgå från Plissit-modellen som konkretiserar fyra olika nivåer av stöd, information, rådgivning och terapi gällande sexualitet.
– Det handlar inte om att arbetsterapeuten ska bli sexualrådgivare eller ge sexualterapi, utan att till en början nå första nivån P, det vill säga ge permission, tillåtelse, att prata om sexualitet. Sedan kan många av oss även komma till LI-nivån, limited information och ge viss information.
Hon fortsätter:
– Våga öppna upp till samtal. Visa att det är okej att ställa frågor om sexualitet, sexuell hälsa eller vad det nu kan vara. Du behöver inte kunna svaret, be att få återkomma. Det handlar om att försöka förstå problemet. Finns det något jag kan göra eller vilken profession ska jag hänvisa personen till?
För att kunna skapa trygghet hos personer man möter krävs grundläggande kunskaper om normer och attityder. Anna Lindskog tycker att frågan lämpar sig väl som ett ämne på en APT och i fikarummet. Vilka attityder har vi på vår arbetsplats? Hur pratar vi om sexualitet? Vilka policyer har vi? Hur gör vi i dag och hur skulle vi kunna göra i stället?
– Det behövs mer kunskap, mer övning, mer gemensamt språk. Ord och begrepp är så viktiga.
Anna Lindskog säger också att ibland ses sexualiteten som ett problem som måste hanteras, som orsakar oönskade graviditeter eller icke-önskvärda beteenden. Hon blir heligt förbannad av ett sådant synsätt och säger att det handlar om att se människan, vara nyfiken på varför och ta det därifrån och hitta lösningar.
Hennes råd till arbetsterapeuter som vill jobba mer med sexualitet och sexuell hälsa är att utgå från de vanliga verktygen i den arbetsterapeutiska lådan – men lägga till ytterligare perspektiv, som till exempel att använda de tomma ”tårtbitarna” i ADL-taxonomin. Hon tipsar också om Gap i vardagens aktiviteter (GAP), som kartlägger skillnaden mellan vad en person vill göra och vad hen faktiskt gör i vardagslivet. Som exempelvis att ha en partner.
– Vill personen ha en partner, men inte har det – där har du en öppning för samtal.
Ett annat användbart instrument är Bedömning av delaktighet i aktivitet (OCAIRS-S) som öppnar för att samtala om roller och mål: Längtar personen efter en partner? Efter familj?
– Du kan också använda Whodas 2.0 som ges ut av Socialstyrelsen och som har ett relationsavsnitt. Då är det ett formulär och inte ”jag” som tar upp ämnet.
Anna Lindskog har också mängder av lästips för den som vill fördjupa sig i ämnet, ett urval av dem hittar du i faktarutan här under. Ett av tipsen är ett informationsmaterial som riktar sig till personal som jobbar inom LSS. Hon konstaterar att titeln på det väl sammanfattar hur du som arbetsterapeut kan göra sexualitet och sexuell hälsa till en självklar del av arbetsterapi: ”Fråga, lyssna, var intresserad.”
Slutligen tillägger Anna Lindskog:
– Det går att göra skillnad, det går att förändra. Tack vare engagemanget hos Sveriges Arbetsterapeutstudenter, så blir det ”ringar på vattnet”. Jag är i dag gästföreläsare på arbetsterapeutprogrammet vid Göteborgs universitet, föreläser och har workshops kring hur kan vi lyfta området sexuell hälsa i patientmötet och numera är jag doktorand också. Jag är övertygad om att det i dag är ännu fler arbetsterapeutstudenter och arbetsterapeuter som är engagerade i dessa frågor.