Morgonen den 24 februari vaknade vi upp till en ny och skrämmande verklighet. Det som vi så länge trott och hoppats skulle tillhöra det förgångna hade återigen drabbat oss – krig i Europa. När jag skriver detta har kriget i Ukraina pågått i nära tre månader och ingen av oss vet vart det kommer att leda. Men en sak vet vi – detta krig, precis som alla andra krig, skapar ett enormt mänskligt lidande som kommer att påverka liv och hälsa för miljontals människor i flera generationer framåt.
I enlighet med Etisk kod för arbetsterapeuter förutsätter människans upplevelse av hälsa en grundläggande rätt till aktivitet. Aktivitet är en mänsklig rättighet – oavsett ålder, kön, funktionsförmåga eller andra socioekonomiska förutsättningar. I och med kriget i Ukraina är miljontals människor just nu fråntagna den rätten. De har förlorat sina hem, arbeten och sina nära och kära. De har berövats rätten att engagera sig i meningsfulla aktiviteter, att göra det de önskar och behöver. De strukturella förutsättningar som är grundläggande för aktivitetsrättvisa har raserats och kommer, när kriget äntligen är till ända, ta åratal att bygga upp.
Redan samma dag som kriget bröt ut kontaktade jag det ukrainska arbetsterapeutförbundet för att uttrycka vår solidaritet och erbjuda dem vårt stöd i den svåra situation de befinner sig. Många vill bidra, men vad kan och bör vi göra? På webbsidan arbetsterapeuterna.se/kris har vi samlat länkar till både svenska och internationella dokument, skrifter och ställningstaganden som på olika sätt relaterar till kriget i Ukraina och till arbetsterapeutens roll i kris- och krigssituationer. Där kan du bland annat ta del av förbundets ställningstagande kring hur arbetsterapeuters kompetens kan användas i mottagandet av flyktingar. Tillsammans behöver vi verka för att de personer som nu flyr till vårt land får det stöd de behöver för att skapa och upprätthålla rutiner och vanor i sin vardag och ha något meningsfullt att göra – en vardag som fungerar trots den mycket svåra situation som det innebär att fly ett krig. Vi behöver verka för att de akuta behoven av arbetsterapeutiska insatser tillgodoses.
I en situation som denna tappar mycket annat sin betydelse och kamper i vårt professionsfackliga arbete ter sig plötsligt ganska futtiga. Men vid närmare eftertanke är det i situationer som dessa viktigare än någonsin att vi, både som en del av fackföreningsrörelsen och som profession, står upp för de demokratiska grundvalarna om alla människors lika rättigheter och möjligheter, om inflytande och inkludering och om delaktighet och hälsa.
Som företrädare för fackföreningsrörelsen, som legitimerad arbetsterapeut och som medmänniska tar jag starkt avstånd från den ryska regimens invasion av Ukraina. Det är ett oförsvarligt övergrepp på den ukrainska befolkningen. Som demokratisk organisation måste vi i Sveriges Arbetsterapeuter göra vad vi kan för att stötta de som drabbas. För, som den ukrainska ambassadören Andrii Plakhotniuk uttryckte vid ett möte med oss i Sacos styrelse: ”Together we are building a wall of solidarity and every brick in the wall counts.”
Ida Kåhlin
förbundsordförande