Den 16 och 17 mars genomfördes Arbetsterapiforum 2021 – det vill säga den livesända delen av eventet. Tack vara det digitala formatet pågår konferensen ändra fram till den 17 maj och blir därmed det längsta och mest tillgängliga arbetsterapiforumet någonsin.
Jag är otroligt glad att rekordmånga arbetsterapeuter i år fått möjlighet att ta del av Arbetsterapiforum – över 1 900 anmälda deltagare. Samtidigt vet jag att det finns kollegor runt om i landet som ville, men inte fick delta. Trots det mycket förmånliga priset och den ökade tillgängligheten finns det arbetsgivare som sagt nej. Detta är tyvärr bara ytterligare ett exempel på den trend förbundet under lång tid sett gällande fortbildningsläget. Alltför många arbetsterapeuter är missnöjda med sin fortbildningssituation.
I förbundets senaste fortbildningskartläggning framkommer återigen ett oroande resultat. Hela 30 procent av arbetsterapeuterna anser inte att de får den fortbildning de behöver för att upprätthålla sin kompetens i relation till sitt professions- och legitimationsansvar. Bara drygt hälften anser att arbetsplatsen har en kultur och ett klimat som uppmuntrar till lärande i vardagen och knappt en tredjedel anser att de har tillgång till de redskap de behöver för att uppdatera sig och söka ny kunskap.
Enkäten visar också att det finns osakliga skillnader gällande fortbildningsläget beroende på huvudman. Arbetsterapeuter anställda i kommunal hälso- och sjukvård är både mindre nöjda med sin fortbildning och sin totala professionsutveckling än sina regionsanställda kollegor. Färre arbetsterapeuter i kommunerna deltar i såväl akademisk fortbildning som i övriga kurser och konferenser och de får i lägre utsträckning fortbildning specifikt inom arbetsterapi. Dessutom är det färre som har en fastställd fortbildningsplan och de har i lägre grad tid avsatt för eget lärande i vardagen.
Sammantaget är detta en ytterst oroande situation. Arbetsterapeuter verkar i en mycket kunskapsintensiv miljö som kräver både bredd, djup och spets. Yrkeslivslångt lärande ska vara en självklarhet under arbetsterapeuters hela yrkesliv och resurser ska finnas för såväl lärande i vardagen som för fortbildning i form av kortare eller längre kurser. Det ska vara en självklarhet oavsett om verksamheten bedrivs i privat eller offentlig regi och avsett huvudman.
Det verkar saknas en strukturell förståelse hos våra arbetsgivare kring betydelsen av den kontinuerliga fortbildning som en legitimerad professionsutövare behöver för att upprätthålla sin legitimations- och professionskompetens. Nu krävs en kulturförändring.
Som förbund axlar vi en stor och viktig roll när det gäller att skapa förutsättningar för fortbildning som inte bara håller en hög kvalitet utan även är tillgänglig för så många som möjligt. Vi utvecklar ständigt vår kurs- och förlagsverksamhet och har de senaste åren tagit stora kliv framåt, inte minst när det gäller att använda digitaliseringens potential. Vi gör vårt. Nu är det på allvar dags att våra arbetsgivare tar sitt ansvar.
Ida Kåhlin
Förbundsordförande