Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted
Karin Strand plockar upp en skyddsrock ur en tillsluten förpackning.
– Den här har jag inte haft på mig tidigare. Det är en operationsrock som tål väta, kommenterar hon och vecklar ut den hellånga gröna rocken.
Sortimentet varierar från vecka till vecka men rutinerna för på- och avtagning av skyddsutrustning är samma. Det viktiga är hur man tar av skyddsutrustningen, påpekar Karin Strand.
På MAVA, medicinavdelning akut, på Skånes universitetssjukhus i Lund vårdas den första veckan i maj två covidsmittade personer. I korridoren har sex rum gula skyltar som informerar om misstanke om covid-19. Här väntar man på provsvar.
I eskaleringsplanen ingår att MAVA snabbt ska kunna ställas om till en kohortavdelning för endast covid-19-smittade och där viss skyddsutrustning används även utanför patientrummen. Men där är man inte i dag. Avdelningen är en ren zon. Det innebär att vårdpersonalen har vanliga arbetskläder och skyddsutrustning används endast inne på patientrummen när en person är smittad och i de fall man misstänker covid-19.
Karin Strand träffar personer utan virus, med misstanke om virus och med bekräftad covid-19. Hon jobbar flexibelt inom verksamhetsområdet Akutsjukvård och internmedicin och följer de behov som finns. Hon gör fortfarande bedömningar av personer som söker till akutmottagningen, men antalet är färre.
Just nu introduceras även arbetsterapeuter och fysioterapeuter från andra områden inom SUS som dragit ner på sin verksamhet. Tanken är att de ska finnas som resurs om nya covidavdelningar behöver öppnas upp längre fram. Behovet kan ändras snabbt.
– Det är guld värt att kunna introducera kollegor i ett lugnt skede, det finns de som har jobbat på mottagning och inte alls är vana vid avdelningsarbete, säger hon och lyfter upp och justerar visiret som är det näst sista momentet i påklädningsproceduren.
Handskarna på sist. Och av först, tillsammans med skyddsförkläde. När skyddsutrustningen tas av spritas händerna efter varje moment. Visiret tas av från bakhuvudet och framåt, spritas och hängs upp på en ställning redo för nästa kollega.
Men barriären av skyddsutrustning påverkar kommunikationen och det personliga mötet med patienten, även om rehabpersonalen har en fördel av vanan att läsa kroppsspråk i aktivitets- och funktionsbedömningar.
– Många är äldre och har dessutom nedsatt hörsel. Det gäller att vara extra tydlig och skala bort onödig information.
Personer som klarat intensivvård väl har i grunden ofta en god aktivitets- och funktionsförmåga och när kurvan vänder så kan de återhämta sig relativt snabbt i det första skedet förklarar hon. Men initialt kan det räcka att sitta på sängkanten upp till en minut två gånger om dagen.
– Samtidigt handlar det om långa rehabiliteringsperioder för de som fått intensivvård och varit intuberade flera veckor, och om såväl fysiska som kognitiva utmaningar. Det här är en grupp som alla vårdnivåer kommer att möta.
Ps. Bilden togs på rekommenderat avstånd i en ren zoon.