Förbundet har länge drivit frågan om en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Vi har skrivit debattartiklar och lyft behovet av nationell styrning i diskussioner med beslutfattare. Tyvärr har vi den senaste tiden sett exempel som gör det viktigare än någonsin att driva denna fråga. I ett bistrare ekonomiskt klimat i våra kommuner och regioner har vi gång på gång sett hur hjälpmedelsbudgetar bantas. Avgiftsbeläggningar ökar, kriterier stramas åt och listorna över förskrivningsbara produkter krymper. Ojämlikheterna tenderar just nu att öka, både ur ett regionalt och ett nationellt perspektiv.
I enlighet med vår etiska kod har arbetsterapeuter ansvar för att uppmärksamma och försöka påverka när det förekommer ojämlik behandling. När dessa ojämlikheter beror på bristande nationell styrning måste vi som förbund ta vårt ansvar och påtala detta.
Som företrädare för Sveriges Arbetsterapeuter har vi god insikt i bristerna inom hjälpmedelsområdet. En av de allvarligaste konsekvenserna är att vi i dag har stora regionala variationer gällande resurstilldelning, väntetider, sortiment, riktlinjer och avgifter. Vi ser också skillnader när det gäller tillgång till förskrivare, förskrivares tidsmässiga resurser samt möjligheter till kompetensutveckling. Det drabbar personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga hårt och leder till ökade samhällskostnader, men skapar även ett ohälsosamt arbetsliv för många arbetsterapeuter.
En jämlik hälso- och sjukvård kräver en jämlik hjälpmedelsförsörjning.
Det är dags för en kraftsamling. Förbundet har därför tagit fram ett ställningstagande för en jämlik och hållbar hjälpmedelsförsörjning. Vi anser att det behövs nationella riktlinjer gällande sortiment, kriterier och avgifter för hjälpmedel samt en generellt ökad kompetens kring betydelsen av hjälpmedel hos chefer och beslutfattare på kommunal, regional och nationell nivå. Vi anser att hjälpmedelsverksamheterna behöver mer resurser och att fler arbetsterapeuter behöver anställas för att möta de behov som finns. Men dessa arbetsterapeuter måste kunna göra sitt jobb. Arbetsgivarna måste skapa de förutsättningar som Socialstyrelsens förskrivningsprocess kräver. Det är inte okej att tvingas leverera ett hjälpmedel utan en genomförd individuell utprovning. Det är inte okej att tvingas prioritera bort uppföljning och utvärdering. Det är inte okej att inte få kompetensutveckling för att upprätthålla förskrivarkompetensen. Inget av detta är förenligt med den vetenskap och beprövade erfarenhet som hälso- och sjukvård enligt lag ska bygga på.
Att förskriva hjälpmedel är en insats enligt hälso- och sjukvårdslagen som kräver arbetsterapeuters särskilda kompetens. Ett förskrivet hjälpmedel är alltid att betrakta som en del i en behandling, och varken kan eller bör därmed särskiljas från andra insatser inom hälso- och sjukvårdens område. En jämlik hälso- och sjukvård kräver en jämlik hjälpmedelsförsörjning.
Centralt kommer förbundet att använda ställningstagandet i vårt fortsatta opinionsbildade arbete och att vi hoppas att det också kan vara ett stöd för dig som arbetsterapeut i det lokala arbetet att driva dessa frågor gentemot chefer och beslutsfattare.
Ida Kåhlin
Förbundsordförande
Denna text är en Ledare ur Arbetsterapeuten nr 5, 2020, som utkommer nästa vecka.