Text: Katja Alexanderson Illustration: Josefin Herolf
Normalt sett gör arbetsterapeuterna Christine Engerup och Lina Åkerlind Nielsen på Östersunds kommun en hel del hembesök. I sitt arbete på enheten Vård och Hälsa LSS jobbar de med personer som behöver stöd i vardagen på grund av neuropsykiatriska diagnoser. Men i coronatider, med krav på social distansering, har kommunen valt att dra ner på de fysiska hembesöken i största möjliga mån. I stället kickstartade man en studie för att testa digitala hembesök.
– Lina och jag har pratat ganska länge om att vi vill kunna göra videosamtal med medborgare. Det skulle vara ett bra komplement, ett telefonsamtal ger inte så mycket, säger Christine.
Coronapandemin blev en utlösande faktor för att göra verklighet av idén – och Lina Åkerlind Nielsen berättar att det, precis som mycket annat just nu, gick väldigt fort att komma igång.
– Det tog bara en dag att få projektidén beviljad, i fyra chefsled.
Magnus Zingmark, FoU-ansvarig vid Vård och omsorgsförvaltningen, berättar att de digitala hembesöken är ett av fyra aktuella ”spår” kring ökad användning av digital teknik. De tre andra handlar om att öka användningen av skype på särskilda boenden, stötta anhörigvårdare som får mindre avlastning när bland annat dagliga verksamheter är stängda samt en enkät till förvaltningens legitimerade personal och biståndshandläggare om möjligheter och hinder med digital teknik.
Att kommunen valde att börja testa digitala hembesök inom socialpsykiatrin beror på att den målgruppen bedömdes som något mer teknikkunnig än till exempel inom hemtjänsten. Dessutom var Christine och Lina väldigt sugna på att testköra.
I studien deltog åtta personer som arbetsterapeuterna redan hade kontakt med. Medelåldern var 39 år. Totalt gjordes nio digitala hembesök, som ersatte sju traditionella besök och två telefonkontakter. Besöken har rört allt från uppföljning av hur en insats fungerar till flerpartssamtal för att få till bättre samarbete kring personen. Efter studien har Lina även testat att genomföra en praktisk aktivitet. Personen visade hur hen gjorde i webbkameran, och det funkade riktigt bra.
Lite teknikstrul har det förstås varit, speciellt när det gällde en deltagare som använde en Mac-dator.
– Det är viktigt att själv sätta sig in i tekniken ordentligt, så att man kan guida personen. Att du vet vilka svårigheter man kan ställas inför, säger Lina.
Men de tycker inte att tekniskt krångel bara är av ondo. Att lära sig nytt och klara av att lösa problem ger positiv energi och nya färdigheter.
– En medborgare jag träffade trodde till exempel inte att det skulle funka, men var supernöjd efteråt, berättar Christine.
I vanliga fall hade den planerade tidsåtgången för mötena och telefonkontakten varit nio timmar plus ytterligare fyra timmars restid. De digitala besöken krävde självfallet ingen restid, men även tidsåtgången för själva mötena minskade med tre timmar. Det blev mindre tid till socialt småprat digitalt, däremot tillkom tid för tekniksupport. Totalt minskade tidsåtgången med 42 procent. Lägg till miljövinsten av 120 insparade kilometrar i bil.
Det finns andra mer svårmätta vinster med att köra besöken via nätet. Lina berättar att en del av personerna de har kontakt med inte vill släppa in någon i sin bostad, men kan tänka sig att koppla upp sig hemifrån.
– Det handlar om att ”hemmet är min borg och min trygghet”. Kommer vi in så minskar tryggheten, med en videolänk kan de välja när de vill stänga ner.
Inom ramen för studien fick deltagarna ingen direkt fråga om hur de upplevde videobesöken.
– Men var de väldigt öppna och tyckte att det var en mycket bra lösning. Några hade redan tidigare efterfrågat möjligheten, medan för andra var det en ny kommunikationsväg.
De spontana reaktionerna vi fick var att de upplevde det som mindre kravfyllt att ha ett videosamtal. Flera har ångest inför våra besök och det händer ofta att de ägnat flera timmar åt att städa inför att vi kommer, säger Christine.
Hon berättar också att det kan uppstå konstiga situationer när personerna inte riktigt vet om de förväntas bjuda arbetsterapeuterna på kaffe.
– Nu kunde de i stället sätta sig på ett ställe där de kände sig bekväma i sitt hem och sedan genomföra samtalet och slippa mycket av det sociala kallpratet som många har svårt med.
Även om den korta forskningsstudien är avslutad är alla tre övertygade om att digitala hembesök hör till framtiden, corona eller inte. Och Lina och Christine kör på.
– Vi behöver lära oss mer vilken typ av möten som passar för olika professioner. När är det ett bättre val att använda ett sådant här möte? Det handlar inte om att ersätta alla möten, men om vi till exempel skulle kunna ersätta 30 procent ger det stora vinster. Det skulle kunna bidra till att vi kan göra fler uppföljningar. Där kan det brista lite i dag, bland annat på grund av tidsbrist. Så med distansmöten kan kontinuiteten bli bättre, säger Magnus.
Nästa steg blir att testa i andra verksamheter också.
– Vi har ingen färdig plan för det. Men allt går väldigt, väldigt snabbt nu. Vi kommer nog att göra en liknande studie inom hemtjänsten inom några veckor, säger Magnus.
Han tror att det finns en risk för att det inte kommer gå fullt lika smidigt eftersom målgruppen troligtvis inte är lika teknikvan. Fast han vet förstås inte.
– Jag tänker att man måste våga pröva och ha ett tillåtande klimat – och samla kunskap och sprida goda exempel.
Fotnot: Ta del av studien om Östersunds erfarenheter av digitala hembesök.