Text: Anki Wenster
Som ordförande i kommunfullmäktige i Malmö och borgmästare har Carina Nilsson i normala fall en fulltecknad kalender. Men i samband med coronas entré uppstod plötsligt luckor.
– Jag har funderat ganska länge på att reaktivera mig som arbetsterapeut, men min kalender har varit full.
Hon kontaktade hälsa-, vård– och omsorgsförvaltningen, där hon tidigare varit ordförande, och fick möjlighet att hoppa in på en av kommunens rehabiliteringsavdelningar.
Det var många år sedan hon jobbade som arbetsterapeut och Öresundsgården har varit en bra verksamhet att värma upp sig på.
– Förra veckan började jag sju och arbetade varje dag, och det var stor skillnad på hur jag kände på måndagen och fredagen. Jag kom ganska snabbt in i jobbet och har fått bra handledning av mina kollegor.
Hon har inte blivit igenkänd som politiker, ”eller i alla fall gör ingen affär av det”, och det har känts skönt att kunna fokusera på yrkesrollen som arbetsterapeut.
För egen del är Carina Nilsson inte orolig för att bli smittad av corona, och den känslan har hon inte heller mött hos de inneliggande, däremot påverkar besöksförbudet.
– På korttidsavdelning är det ofta stora beslut som ska tas om vad som ska hända i nästa steg som att söka särskilt boende. Att ta sådana beslut utan att prata med anhöriga på plats känns tragiskt och vårdplaneringar sker oftast med hjälp av endast mobiltelefon, säger hon och beklagar att det i dagsläget saknas både kompetens och digital utrustning för att använda skype eller facetime.
De senaste veckorna har hon även haft nytta av sin kunskap som politiker. När hon insåg att det fanns en tidsbegränsning i kostnadsfritt internet på 30 dagar när man är inlagd kontaktade hon kommunens it-chef och fick till en förlängning till 180 dagar.
– Många har långa vårdtider, och kanske ännu längre som läget är nu, och de som har exempelvis ipad ska ha möjlighet att använda det.
Carina Nilsson ser utmaningar för Malmö stad i spåren av coronakrisen men har kvar visionen om en öppen stad och är hoppfull.
– Det jag tycker mig märka är att många malmöbor ställer upp för varandra i dessa tider. Det finns en fin anda i staden av att vilja hjälpa till som vi sett även i andra krislägen, som hösten 2015.