Text: Katja Alexanderson Foto: Jonas Malmström
Sedan ett år tillbaka arbetar Jessica Eriksson på äldreboendet Topelius i Uppsala och stortrivs. Boendet, som drivs av Attendo, har plats för 80 personer fördelade på fyra avdelningar.
Vad gör du?
– En standarddag börjar med att jag läser mejl och journaler för att se vad som hänt dagen innan. Sedan har vi vår ärendelista för dagen. En fördel med att jobba på boende är att man inte behöver ta allt ”den här dagen”, utan kan vänta in när det passar de äldre, personalen och kollegor. Därefter går vi upp på avdelningarna, journalen säger inte allt. Mestadels handlar det om att prova ut och ställa in hjälpmedel samt förflyttningar – och om att vägleda personalen så att de gör rätt. Jag är också med och leder en träningsgrupp tillsammans med fysioterapeuten, med fokus på balans och sittstyrka. Och så har jag faktiskt ofta möjlighet att sitta ner och prata och höra de boendes livhistorier. Jag är tacksam för att jag har den tiden.
Vad händer mer på dagarna?
– Vi har en hälsoinspiratör som planerar aktiviteter. Jag är med när det är större saker som dans eller trädgårdsfix som nu i eftermiddag. När det gäller meningsfulla aktiviteter tittar jag på individnivå och ser vad personen vill. Då får man lirka och luska lite. En hel del vill till exempel inte träna, men då får man försöka locka fram det. Många saknar saker som att cykla och bada, och här har vi både en cykel och ett spabad där man kan sänkas ner i ett bubbelbad med en lift. Jag har också tagit initiativ till att vi använder Google Earth och åker ut på resor i världen. Vi har märkt att personer som inte är så bekväma med att prata annars gör det när de känner igen sig.
Vad är roligast med ditt jobb?
– Att få höra de äldres historier. Jag är 36 år, de har levt det dubbla. Sedan uppskattar jag verkligen att vi jobbar tajt i team här med sköterskor, fysioterapeut, samordnare, hälsoinspiratör och chefer. Jag är ensam arbetsterapeut här, men Attendo har fyra boenden i närområdet där det jobbar arbetsterapeuter och vi träffas då och då. Vi hjälper varandra, till exempel vid svåra utprovningar.
Vad är mest utmanande?
– Det svåraste är när reglerna gör att det tar stopp, för vissa hjälpmedel till exempel. Och så är det svårt när man måste förklara för en person eller anhöriga att det här inte kommer att fungera. Att det inte blir tryggt. Insikten finns inte alltid där. Då är det superskönt att vara en del i ett team.
Hur var det att börja i äldreomsorgen som nyexad?
– Det var lite läskigt i början med äldre som stapplar och hostar. Och första gången jag var med när någon dog var det jobbigt. Nu tycker jag att det är fint att sitta med palliativt. Man ska inte vara rädd för äldreomsorgen. De äldre har gjort allt för oss, nu får vi ge tillbaka. Jag tycker det är fantastiskt att jobba med äldre.