Text och foto: Marika Sivertsson
Sedan tio år tillbaka finns Therese Samuelsson på Svartbäcksgårdens korttidsboende. När hon började arbeta med hundar 2011 var det ett rehabiliteringscenter. I dag är det ett korttidsboende för personer från 21 år och uppåt.
Vad gör du på Svartbäcksgården?
– Jag är arbetsterapeut. Jag började här våren 2009, eftersom det verkade vara spännande och varierande arbetsuppgifter. Och det stämde: ingen dag är den andra lik.
Hur kom du på att arbeta med hundar?
– Mia Boivie kom hit en dag 2011 och presenterade hur hon hade jobbat med personer med demens och vårdhundar. Hon hade en tanke om hur man skulle kunna jobba med rehabilitering. Den första gången provade vi med en patient som hade jättesvårt att ställa sig upp: Hen kunde inte luta sig fram. Hen var rädd, spänd och tryckte sig bakåt. Jag skickade remiss till Mia som kom med vårdhunden. ”Mål att kunna luta sig fram” skrev jag bara. Tio sekunder efter att patienten träffat vårdhunden lutade hen sig fram, klappade, och gav godis. Det slutade med att hen stod och gick med vårdhunden, utan rädsla och utan tankar på att hen inte skulle kunna stå.
Hur går det till praktiskt när ni träffar patienter?
– Vi planerar vad vi ska göra innan. Om en patient ska träna uppmärksamhet åt höger, ser Mia till att ha hunden på höger sida medan jag stöttar patienten och ger instruktioner. Vi har ett väldigt tätt samarbete, och väldigt uppdelat: Mia arbetar med hunden och jag arbetar med patienten.
Hur ser du att det fungerar bra?
– Vi ser direkt på patienterna hur underbart de tycker det är och hur glada de blir. Vi jobbar ju också med mätbara mål. Hur länge orkar patienten stå och gå, hur kan hen kasta med svag hand …? Ofta uppfyller vi målen redan efter första eller andra gången, så vi får uppdatera dem hela tiden. Ibland tar det längre tid men generellt kan jag säga att vi har mer framgång med hund. Vi skulle behöva studier så att arbetssättet blir evidensbaserat.
Vad ger ditt arbete med hundar dig personligen?
– Det ger mig glädje på jobbet. Jag kan tyvärr inte ha hund hemma, men får ha lyckan att träffa dem på jobbet. Och jag märker att det är omöjligt att vara stressad omkring hundarna. Jag själv blir lugn och trygg av att vara med dem.
Hur utvecklas du i ditt arbete som arbetsterapeut när du har hundarna?
– Jag och Mia har utvecklat ett helt eget sätt att arbeta med hund och med patienter. Patienter med väldigt olika behov kommer hit. Och det är upp till mig och Mia att komma på aktiviteter med hunden som gör att de får träna vad de behöver.
Vad önskar du dig just nu?
– Att jag fick jobba bara med vårdhund varje dag! Det ger så otroligt mycket.