Vi lever i en tid av snabba sociala förändringar. Ökande hälsoklyftor och segregering, en ökad andel äldre samt att allt fler lever med en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning är bara några exempel som kommer att förändra organisering och finansiering av det stöd och de insatser som i dag ingår i vår välfärdssektor. Mindre resurser ska räcka till fler. Vare sig vi vill eller inte behöver vi automatisera, centralisera, digitalisera och effektivisera om vi ska få välfärdsekvationen att gå ihop.
Det är lätt att bli dyster inför den bild som ofta målas upp, men jag är övertygad om att om vi fokuserar på rätt insats, med rätt kompetens, på rätt plats och i rätt tid så kommer vi att klara detta. För mig är övergången mot en mer nära och personcentrerad hälso- och sjukvård nyckeln till framtidens välfärdssamhälle.
Just nu pågår en omstöpning av svensk hälso- och sjukvård, med primärvården som bas i samspel med en specialiserad sjukhusvård och kommunala insatser. Den statliga utredningen En samordnad utveckling för god och nära vård har potential att leda till en av de mest betydelsefulla omstruktureringarna i svensk hälso- och sjukvård på väldigt många år.
En betydande utgångspunkt är att allt mer hälso- och sjukvård ska bedrivas så nära personen som möjligt. För mig handlar det inte om att sjukvården ska flytta in i människors hem, utan om en perspektivförskjutning från botande av sjukdom och funktionsnedsättning till skapande av hälsa. Det handlar om att fokusera på insatser och stöd för det liv som ska levas – nära vård, nära liv. I vissa fall handlar dessa insatser förstås om tillgång till rätt typ av medicinering, eller om ett medicinskt operativt ingrepp som måste utföras inom den specialiserade vården. Men för många människor som lever med multisjuklighet, kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning handlar nära vård om ett kontinuerligt stöd i form av förebyggande och rehabiliterande insatser, träning, nya strategier, anpassningar och hjälpmedel i vardagen. Det handlar om insatser för att få vardagen att fungera. Det, om något, kommer att kunna bidra till att vi bevarar och utvecklar vår välfärd även i framtiden.
Omställningen till en god och nära vård kräver att det skapas nationella, regionala och kommunala förutsättningar för en hälso- och sjukvård som prioriterar hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser. Det kräver modiga prioriteringar och nytänkande från alla hälso- och sjukvårdens aktörer, såväl politiker och verksamhetsledning som professioner och patienter. Som en av dessa aktörer kommer Sveriges Arbetsterapeuter självklart att aktivt följa och påverka den utveckling som nu sker med målet att vår professions potential ska användas maximalt. Jag är övertygad om att arbetsterapeuter kommer att vara en av nyckelkompetenserna i framtidens goda och nära vård – en förutsättning för utvecklandet av ett jämlikt och hållbart välfärdssamhälle.
Ida Kåhlin
Ordförande