Text: Katja Alexanderson Foto: Erik Abel
Snön ligger djup, men temperaturen har stigit till kring nollan. Enstaka iskalla vattendroppar landar på kinderna. Ett par timmar tidigare har ett underkylt regn förvandlat Västerbottens vägar till isbanor med lastbilar på tvären och lamslagen kollektivtrafik. Men sådana petitesser stoppar inte kaffekokningen på grillplatsen nere vid Vindelälvens strand. Det gör inte betydligt mer utmanande väder heller.
– Köldrekordet är minus 28. Det här är 108:e veckan på raken, säger Leif.
Han måttar upp kokmalet kaffe i den stora sotsvarta pannan, fyller på med vatten från en gammal julmustflaska och ställer pannan på gallret i brasan.
Egentligen finns det en köldgräns, den är inte exakt, men när det är lägre än minus 20 grader och blåser behöver man korta av aktiviteten så att ingen förfryser sig, berättar arbetsterapeuten Ellinor Gustavsson som ansvarar för kokkaffet.
– Jag har ingen köldgräns, inflikar Leif.
Kaffekokningen är en av flera aktiviteter för att bryta ensamhet och upplevt utanförskap i Vindeln. Först i det numera avslutade projektet Aktivitetslots, i dag som en del av den ordinarie verksamheten. Aktivitetslotsprojektet pågick 2022–2024 och finansierades av Uppdrag Psykisk Hälsa. Till det anställde kommunen Ellinor Gustavsson och ytterligare en arbetsterapeut, Emil Rapo, som projektledare. De fick utforma upplägget själva och valde att arbeta återhämtningsinriktat. Ellinor hade tänket med sig från tidigare arbete med bland annat supported employment, individual placement and support och som personligt ombud. Utgångspunkten var två spår: individuella insatser och gruppaktiviteter, med gemensamma nämnaren att det skulle utgå från deltagarnas intressen och motivation.
– Vi erbjöd enskilda personer att kontakta oss för att få hjälp med att komma i gång med aktiviteter som redan finns i Vindeln. Om man ville börja träna, väva, komma in i något socialt sammanhang eller något annat, säger Ellinor.
Men det var relativt svårt att nå ut med enskilda insatser och därför blev det mer fokus på gruppaktiviteter utifrån ett återhämtningsperspektiv.
– Vi vill vara i det offentliga och samarbeta med föreningar och privatpersoner. För att, helt enkelt, skapa kontakt mellan människor. Att inte stänga in oss någonstans. Vi vill att personerna ska vara en tydlig och synlig del av Vindeln, säger Ellinor och konstaterar att kostnader för lokaler blir mycket låga, eftersom de kan använda befintliga lokaler som exempelvis hemkunskapssalar och biblioteket.
Det är ingen slump att kaffet kokas alla måndagar i ur och skur. Kontinuiteten är en viktig del av upplägget. För när kommuner ordnar aktiviteter för att bryta ensamhet och utanförskap är det inte ovanligt att semestrar, röda dagar och annat kommer emellan.
– När det kommer till kritan är aktiviteterna kanske bara tillgängliga 30 veckor om året. Det här blir en form av suicidprevention också.
Den här isiga januarimåndagen har Nils-Olov, eller Nisse som han alltid kallas, tagit sin lilla röda traktor till kaffet. Det är en Ferguson 35, årsmodell 1957. Bensindriven och skulle den mot förmodan inte vilja starta går det att veva i gång den. Fast då gäller det att vara försiktig med hur man håller tummen för att inte skadas om den baktänder. Snökedjorna är förstås på och Nisse fällde ner plogbladet för att riva bort istäcket på gångvägen ner till grillplatsen.
– Jag brukar säga: Den lilla traktorn med de stora möjligheterna.
Han gillar verkligen träffarna och har bara missat ett fåtal gånger.
– Kaffe och korv är inget fel … men det är just de sociala kontakterna och träffa folk som är viktigt, säger Nisse och berättar att han är vaktmästare för idrottsföreningen i Tvärålund.
Det ser läskigt ut när Micke kommer nerför den branta backen till älvstranden med sin rollator, men det går bra och han möts av glada hälsningar. Det var ett tag sen sist. Han uppskattar gemenskapen och ber lite om ursäkt för språket i sin kärnfulla sammanfattning.
– Det är skitkul. Annars sitter jag hemma på röven hela dagen.
Iris har bott i Vindeln sedan 2015 och älskar närheten till naturen.
– Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv som här.
Men samtidigt finns barnen och barnbarnen söderöver. Samhörigheten som växt fram genom kokkaffet och de andra aktiviteterna betyder mycket för henne. Hon berättar att de lussade vid tågstationen i december – vilket verkligen uppskattades av morgonpendlarna.
Pastellfärgade plastmuggar skickas runt, Leif serverar kaffet (det finns te också) och lite senare drar han i gång korvgrillningen.
Att hålla i det praktiska kring kokkaffet och andra aktiviteter har fått honom att växa. Ursprungligen är han från Örnsköldsvik, men kom till Vindeln för femton år sedan. Livet har varit tufft med missbruk i bagaget.
– Det här är jättebra för mig. Ansvar är det bästa, för det är lätt att tappa ansvar när man är i missbruk.
Att kokkaffet blivit så populärt – rekordet är 19 deltagare – tror han beror på att man får vara sig själv.
– Det är det som är viktigt. Att man bara kan komma. Vissa som är nya, det kan ta tre gånger innan de börjar prata med en. Sen släpper alltihop. Och vissa pratar hela tiden.
För att kokkaffet inte ska stå och falla med att Ellinor kan vara på plats deltar numera även annan personal från kommunen. Deras uppgift är samtalet. Den här dagen är representanter från boendestödet, öppenvården och kommunens arbetsmarknadsverksamhet Retrå med och fikar. Men det har hänt att Leif har råddat allt själv. Att deltagarna ska kunna ”drifta” aktiviteter på egen hand har varit ett av målen.
– Nu har vi startat Fredagsklubben och då är det ingen kommunal personal med. Jag har fått nyckeln till församlingsgården, vi får utnyttja deras källare. Det är jättemånga som kommer.
Klubben har blivit en succé och utökat med en timme till att köra mellan klockan 18 och 21.
– Det var rekord för tre veckor sedan, då var det 14 stycken där. Vi kör frågesport, kastar dart, spelar olika spel och så sitter vi och pratar. Och har hittat varandra som kompisar, säger Leif och berättar att han även var med i festkommittén som fixade ett nyårsfirande med trerätters.
Ellinor säger att det är fantastiskt att se när det växer fram vänskapsrelationer tack vare de olika aktiviteterna och insatserna.
– De går vidare, får egna och fler kontakter och relationer, som är mer värdefulla och långsiktiga än relationen med mig i mitt uppdrag som aktivitetslots.
Återhämtningsperspektivet har genomsyrat Aktivitetslots och ligger till grund för Ellinors fortsatta arbete. Det gör det lättare att avgöra vilka aktiviteter man ska satsa på.
– Det blir en bra riktning, även när jag pratar med verksamheter och politiken.
I projektet har man också ordnat matlagning, boule, haft existentiella samtal, vandringar längs älven, naturaktiviteter i ”Häng med oss ut” i samarbete med Friluftsfrämjandet och sjungit tillsammans i Måbra-kören.
– Utan föreningarna, kyrkan och studieförbunden hade vi inte kunnat göra allt det här.
Förra året var Ellinor ensam projektledare eftersom kommunen fick minskade anslag från Uppdrag Psykisk Hälsa. Och vid årsskiftet upphörde den externa finansieringen, men Ellinor är kvar i den ordinarie verksamheten. Hon konstaterar att kommunen har sett vilken skillnad Aktivitetslots har gjort för målgruppen – och att det faktiskt går att genomföra i en liten kommun (Vindeln har cirka 5 500 invånare).
– Nu kan de inte säga att det inte går. För det går.
Men hon poängterar att det gäller att fortsätta visa goda resultat och utveckla verksamheten.
– Jag hoppas på att nå ut till personer som har mer komplex psykiatrisk problematik, med större hinder för att kunna komma i gång.
Som en del i det arbetet har hon startat Kamratstöd med uppsökande verksamhet. Personer som har svårt att komma hemifrån får besök av andra med egen erfarenhet av att bryta social isolering. Kommunen har också sökt medel för att öka kunskapen om återhämtning hos personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga, men även hos nyckelpersoner i öppenvården och boendestödet. Ellinor ser en utvecklingspotential i de individuella insatserna, framför allt när det gäller personer som har stora utmaningar att komma i gång med sitt görande.
Samtidigt gäller det att gruppaktiviteterna fortsätter att rulla på och locka deltagare. Så när körledaren för Måbra-kören bröt överarmen gällde det att hitta en lösning. Den stavades Ellinor själv som körledare och en kyrkomusiker på keyboard.
Körledarinhoppet visar sig gå fint på tisdagsmorgonen i församlingsgården, dagen efter måndagens kokkaffe. Med gemensamma krafter drar kören i gång oh:na och ah:na i röstövningarna till melodin Vem kan segla förutan vind. Sedan blir det lite svårare sånger ur repertoaren och tillsammans hittar de rätt tempo. Det går mestadels utmärkt och när det inte blir hundra kör de igen.
– Vad fint att vi har lite utvecklingspotential, skämtar Ellinor.
Om det var flest män på kokkaffet så är det massiv kvinnlig dominans nu. Här är det också många som inte hör till den primära målgruppen, utan bara gillar att sjunga och uppskattar stämningen.
– Kören betyder allt. Det är så jättekul, sammanfattar Lillemor.
Ellinor konstaterar att blandningen av folk ger upphov till möten som aldrig skulle bli av annars. Plötsligt är man en körsångare, boulespelare, odlingsbuddy, vandrare, grillkompis … Precis som Fredrik sade dagen innan i brasans sken:
– Det här är så trevligt. Jag gillar att man bara kan komma, och vill du inte prata kan du sitta och bara vara i sällskapet. Jag har suttit mycket ensam hemma. Nu träffas man, säger hej på byn. Vi har blivit ett gäng. Jag törs prata med folk nuförtiden.