Text: Pontus Wikholm Illustration: Helena Lunding Hultqvist
Det är lätt att känna sig nonchalerad då folk fokuserar på mobilen i stället för att umgås. På engelska kallas det ”phubbing” från phone och snubbing – alltså telefon och avvisa. I forskningsprojektet ”Phubbing i arbetslivet” tittar man på om kommunikationen i arbetsgruppen påverkas när mobilen kommer fram. Fokus ligger framför allt på pauser som fika och lunch.
– Grundfrågan var vad som händer om vi slutar prata med varandra på jobbet. Vad har det för konsekvenser för trivsel, engagemang och gemenskap, säger forskningsledaren Sara Thomée.
Projektet inleddes 2020 med en enkätundersökning på fyra arbetsplatser inom elektrikerbranschen och fyra inom hälso- och sjukvård inklusive tandvård.
– Bland elektrikerna är kanske 95 procent män och för att få lite balans i könsfördelningen valde vi också hälso- och sjukvårdspersonal.
Arbetssituationen mellan de två grupperna skiljer sig också genom att elektrikerna hade fått en mobil av arbetsgivaren och använde den som arbetsverktyg. Bland vårdpersonalen var det ovanligt. Däremot tar båda grupperna oftast fikapaus vid samma tider.
Man frågade hur vanligt det var att mobilen kom fram under rasten, och om det upplevdes som ett problem. Resultaten varierar, säger Sara Thomée.
– För väldigt många, och särskilt ju yngre man är, är det en helt naturlig del. Det är inget speciellt med att plocka fram mobilen i ett socialt sammanhang – vare sig om man gör det själv eller om andra gör det. Det har hänt mycket på tio år och bara under projektets gång har det blivit alltmer normaliserat.
I intervjuer med anställda svarade några att man använder mobilen när man behöver komma undan, vill gå in i sin bubbla och helt enkelt slippa prata med andra. Eller återhämta sig. Men det finns också de som upplever mobilfipplandet som ett störningsmoment.
– Man tycker det är tråkigt när folk plockar fram mobilen. Det var roligare förr då man pratade med varandra. Och att det faktiskt kan ha betydelse för att komma in i gänget. Du lär inte riktigt känna dina arbetskamrater.
All data är inte ännu granskad men Sara Thomée säger att känslan är att man är lite mer pratglad inom hälso- och sjukvården.
– Det är svårt att säga vad det kan bero på. Är det en könsskillnad, eller kanske för att man inte hela tiden bär med sig sin mobil?
Forskarna tittar nu vidare på bland annat om phubbing påverkar känslan av att vara en i gruppen, det sociala stödet, engagemang för arbetet och organisationen samt stress och behov av återhämtning.
Det finns en del tidigare forskning kring phubbing. Exempelvis hur medarbetare påverkas då de blir phubbade av sina chefer (tillit och engagemang går ner). Och hur kommunikationen i parrelationer påverkas av mobilen.
– Det är ju naturligtvis inte raketforskning. Vi har alla varit med om det. Man pratar med någon och så plockar de upp telefonen för att svara på ett sms. Vi är drillade att alltid reagera på mobilen. Och även om det är naturligt för dig, kanske det känns taskigt för mig.
Prata om det. Det är Sara Thomées bästa tips. Hur vill vi bli bemötta på jobbet? Vilka spelregler funkar hos oss?
– På möten är det i stort sett inget problem – där stänger vi av ljudet. Kan vi gemensamt komma överens om hur vi vill ha det under rasten också?