Text & foto: Pontus Wikholm
Med en proppfull resväska och ryggsäck känns vägen uppför Hälsovetarbacken längre än den är. Men Sveriges Arbetsterapeuters vikarierande studentombudsman Adina Cederblad gnetar på. Där uppe sitter Göteborgs färskaste arbetsterapeutstudenter och väntar.
Det är två intensiva veckor då Adina Cederblad i början av terminen besöker alla landets studieorter med arbetsterapeutprogram för att visa värdet av facket. Åtta stopp och drygt 300 studenter hinner hon träffa under höstens T1-info.
Arbetsterapeutstudenter har organiserat sig i Sveriges Arbetsterapeuter sedan 1983. Till en början under namnet FSAstud (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters studentorganisation) och sedan november 2015 som Sveriges Arbetsterapeutstudenter. Många nu aktiva har börjat sitt engagemang i fackföreningsrörelsen under studietiden, däribland förbundets nuvarande ordförande Ida Kåhlin, som var studentordförande åren 1997–1999.
Sveriges Arbetsterapeutstudenters ordförande, just nu Reina Klemets, har en stol i förbundsstyrelsen och kan där se till att studenternas intressen hörs. På förbundskansliet är det studentombudsmannens uppgift att lyfta studentperspektivet i förbundets dagliga verksamhet. Till det hör att träffa nya studerande och berätta om facket.
– Jag kom till Göteborg i går. Dels blir dagen för lång om man åker från Stockholm samma morgon, dels kunde jag träffa en gammal studiekompis som jobbar här. I kväll åker jag vidare mot Norrköping.
Själv läste Adina till arbetsterapeut i Stockholm och var aktiv i studentorganisationen där, men hon har kontakter på de andra studieorterna också. Innan hon träffar de nya studenterna har hon bjudit in årskursen över, T3:orna, till ett lunchmingel. Hon hoppas att någon eller några av dem ska väcka liv i den sovande lokala studentstyrelsen.
– Det har inte varit så mycket engagemang i Göteborg under de senaste åren. Oftast blir man mer aktiv först mot slutet av studietiden och då ska man ju sluta. Tar ingen över dör verksamheten.
Lunchmackor är framplockade och delar av innehållet i Adinas rullväska står på bordet – pins, reflexer och broschyrer. Adina har förberett en kort presentation för att hinna svara på frågor.
På grund av pandemin har de elva T3:orna som dyker upp inte träffat någon från förbundet tidigare, i riktiga livet.
Adina berättar att studentombudsmannen finns där som rådgivare om de behöver stöd. Frågor kring studieuppgifter hänvisar hon vidare till lärosätena, men man är välkommen att ta kontakt om det handlar om aktiviteter eller vilka fackliga frågor man kan driva.
Det ska vara roligt och enkelt att engagera sig.
– Det ska vara roligt och enkelt att engagera sig. På andra orter har de haft grillkvällar och andra sociala evenemang. Alla lokala studentstyrelser får också ett bidrag så att det går att göra studiebesök eller bjuda in föreläsare. Förbundet lägger sig inte i vad ni gör så länge det stärker yrkesgemenskapen.
Vad gjorde du när du var aktiv? frågar en av studenterna.
– Jag minns inte exakt hur det började, men vi bjöd in en arbetsterapeut som jobbade med sexuell hälsa. Det breddade min syn och kunskap om arbetsterapi och gav mersmak. När jag senare sökte jobb var det några som såg i mitt cv att jag varit aktiv. Det var positivt – det säger ändå något om personen.
Den centrala studentstyrelsen träffas en gång i månaden – ofta digitalt men har nu också fysiska postpandemiträffar. Till förbundets senaste fullmäktige skrev studentorganisationen tre motioner och i höst kommer man bland annat att jobba för ”inkluderande arbetsterapi”, främst via sociala medier. Alla studieorter har en plats i den centrala styrelsen, men bland andra Göteborg har ingen representant – just nu.
Adina Cederblad skickar runt en A4 som nästan alla fyller i: ”Ja, jag kan tänka mig att engagera mig.” Och en lista för de som vill vara med på studenternas Engagemangsdagar i Stockholm i oktober (se text nedan). Fyra per studieort får en plats på de årligen återkommande Engagemangsdagarna.
Arbetsterapeutstudenten Elin Backlund skriver upp sig på listan. Hon gillar tennis och kastar fram att hon kunde bjuda in flera när hon har en tid på en bana.
– Jag funderade mycket under pandemin vad vi skulle kunna göra tillsammans. Det är ju perfekt om jag har en extra bantid och bjuder in andra: kom med och spela. Vad annat kan man göra? Kanske någon ska ut och vandra. Det kan man också göra tillsammans.
Mackorna är uppätna och Elin Backlund och hennes kurskamrater ska dra vidare för att plugga anatomi. I en av hörsalarna börjar T1:orna snart samlas. Adina plockar ihop sina pinaler och förbereder sin presentation.
Hörsalen är stor, men så var det också 58 nya studenter som skrevs in på arbetsterapeutprogrammet i Göteborg två veckor tidigare. Drygt hälften av dem släntrar in och slår sig ner. Adina kör i gång och visar material som studenterna kommer att ha nytta av.
– Det här är den etiska koden för arbetsterapeuter. Jag tror att jag hänvisade till den i alla arbeten jag skrev då jag studerade till arbetsterapeut.
Adina berättar om medlemsförmåner, som att man sparar in medlemsavgiften bara genom rabatterna på kurslitteratur. Hon berättar hur förbundet funkar, kurser som erbjuds, hur professionen utvecklats genom åren och hur förbundet jobbar för att påverka politiker och öka kunskapen om vad en arbetsterapeut gör.
– Jag vill också speciellt nämna tidskriften Arbetsterapeuten. Tvåorna pluggar anatomi just nu och jag vet att det är jättekul när tidningen kommer och man kan läsa om annat som händer inom arbetsterapi. Man blir så lätt inne i sitt eget, men i tidningen får man lyfta blicken och få mer koll på vad som händer inom arbetsterapi i stort.
Alla har fått en medlemsblankett och de som vill kan swisha in sig i förbundet på plats. Josefin Zander, som tidigare jobbat som personlig assistent, är en av de som passar på.
– Det här förbundet finns ju till speciellt för oss som ska bli arbetsterapeuter. Jag har inte så mycket erfarenhet av facket från tidigare, men gemenskap och trygghet vill jag ju ha. Och billigare studentlitteratur.