Text: Nicole Holler Foto: André de Loisted
Utanför Veberöd i Skåne, i en glänta i skogen, ligger Humlamadens Rehab. En grön oas i en fridfull miljö utan krav och stress. Här hörs fåglarnas skönsång och det lugnande ljudet av vinden som susar i träden. Här verkar människor, djur och natur tillsammans i harmoni.
Humlamadens grundare och verksamhetsledare Lis-Lott Andersson sitter utanför stallet tillsammans med några av gårdens rehabdeltagare. Mitt på bordet ligger stallkatten Sushi som passar på att sno åt sig så många klappar han kan och en bit bort betar shetlandsponnyn Brossan nöjt i solen.
I 30 år har det bedrivits hästverksamhet på gården i olika former. Det som började som ponnyridskola för många år sedan har i dag utvecklats till att kunna erbjuda medicinsk naturunderstödd terapi.
Den behandlingsmodell som utövas på Humlamadens Rehab har vuxit fram under många år och för ändamålet finns medicinsk personal, utbildade terapihästar samt skol- och terapihundar.
Lis-Lott Andersson är sjuksköterska med specialistkompetens inom barn och ungdom. Hon är även OHI-certifierad, vilket innebär att hon kan använda hästar i sin yrkesprofession. De senaste två åren har en stor del av verksamheten möjliggjorts genom ett Leader Lundaland-projekt som finansierats av Europeiska socialfonden. Varje vardagsförmiddag bedrivs rehabilitering för vuxna i grupp som blivit remitterade till Humlamaden via företagshälsovården eller psykiatrin. Gemensamt är att de alla lider av någon form av stressrelaterad psykisk ohälsa.
– Många som kommer hit är högpresterande människor som varit sjukskrivna länge. Det handlar om att hitta ett lugn och att öppna sinnena. En del av våra deltagare har inte hört fågelkvitter på tio år, säger Lis-Lott Andersson.
Humlamadens behandlingsmodell delas in i tre faser. Den första fasen består av tolv veckors behandling där åtta deltagare följs åt tre timmar, tre dagar i veckan. Behandlingen går under denna fas främst ut på återhämtning och läkning i en stressreducerad miljö tillsammans med djuren. Många av deltagarna har ingen tidigare erfarenhet av hästar och Lis-Lott Andersson är noga med att poängtera att man inte kommer hit för ridningens skull. Det är naturen, hästarna och de andra djurens läkande effekter på hälsan som är huvudsyftet.
– Att bara ta sig hit. Det är det som är grejen. Det kravlösa är väldigt viktigt och det hela går ut på att komma över från kamp- och flyktsystemet till lugn och ro, säger Lis-Lott Andersson.
Även fas två består av tolv veckors behandling men är nu inriktad på terapeutisk aktivitet. Deltagarna kan, om de känner sig redo, hjälpa till med olika sysslor på gården. Det kan vara alltifrån att mocka en box till att se över staketet i hagarna och sköta om hästarna.
– Deltagarna får träna på att göra sysslor men utan att prestera, säger Lis-Lott Andersson.
Under fas tre finns möjlighet till förberedande arbetsträning för de deltagare som ännu inte återgått till sitt arbete, studier, arbetsträning eller annan aktivitet.
Lisbeth Dickman är legitimerad arbetsterapeut och rehabkoordinator vid allmänpsykiatrin i Lund och remitterar många patienter till Humlamaden. Hon ser väldigt goda resultat.
– En viktig del är att denna behandling får ta tid och att det finns personal som har medicinsk kunskap. Sen är deltagarna ett stort stöd för varandra.
Hon tycker även att Humlamaden erbjuder en miljö som inte finns inne på psykiatrimottagningen.
– För många är det tufft att vara inom psykiatrin. Bara att få komma utanför psykiatribyggnaden till miljön med naturen, djuren, personalen på Humlamaden och de andra deltagarna är väldigt positivt.
Enligt Lisbeth Dickman är Humlamaden helt i linje med det arbetsterapeutiska tänket.
– På Humlamaden kommer aktiviteterna i rätt ordning. Man jobbar först med aktiviteter som minskar kamp- och flyktsystemet för att ur det komma vidare. Det är rätt aktivitet vid rätt tid och så är miljön på Humlamaden jätteviktig med personen i centrum. Det är det som ger framgång. Sedan måste patienterna vara i nuet tillsammans med hästarna och tvingas släppa jobbiga tankar.
En av deltagarna som remitterats till Humlamaden är Monika. Hon drabbades av en utmattningsdepression för sju år sedan. I dag mår hon bättre och arbetstränar
på gården.
– Här på Humlamaden har jag mötts med respekt. Jag känner mig värdefull igen och inte så ensam. Detta är ett komplement till den vanliga vården. Efter att ha varit på Humlamaden så är man mer mottaglig för annan vård som sjukgymnastik och KBT-behandling.
Även för deltagaren Clara Mannheimer har Humlamaden haft stor betydelse. Att få vara i en miljö där man blir accepterad precis som man är. Hon tycker att djur är lättare att läsa av än människor och framför allt så dömer de inte.
– Om en hund är glad så är den glad. Den döljer ingenting. Humlamaden har betytt allt för mig. Att för första gången känna hopp om en ljusare framtid och att inte brottas med mörka tankar på en daglig basis i ensamhet.
Humlamadens Rehab är beroende av olika finansiärer för att gå runt. Att driva en verksamhet med hästar är kostsamt och en förlorad upphandling kan innebära att hästar måste säljas för att ekonomin ska gå ihop. Inom kort löper Leader Lundaland-projektet ut och verksamhetens framtid ser återigen oviss ut. Lis-Lott Andersson hoppas mycket på att Stiftelsen Humlamaden Grön Rehab ska leda till något positivt.
Det pågår även ett forskningsprojekt om Humlamaden vid Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet, där disputerade arbetsterapeuten Elisabeth Argentzell ingår. Förhoppningen är att studien ska visa på evidens som kan bidra till att Humlamadens behandlingsmetod blir mer erkänd. Trots att det är motigt i perioder är det självklart för Lis-Lott Andersson att fortsätta.
– Ohälsan ökar i samhället och går ner i åldrarna. Jag ser ju att Humlamaden behövs och resultaten visar att metoden fungerar. Det är dessutom en väldigt kostnadseffektiv behandling.