Text: Katja Alexanderson Foto: Hans Jonsson
Grattis arbetsterapeut Anna Agrell, som tidigare skrev appspalten i den här tidningen. Du har precis fått din första roman Ett halvt andetag utgiven. Hur känns det?
– Det här har varit en dröm sedan jag var liten. Det är stort och ganska svårt att förstå – och väldigt roligt. Tidigare har jag bara fått kortare texter publicerade.
Du sa det är en barndomsdröm. Betyder det att du alltid skrivit?
– Ja, ända sedan jag lärde mig att skriva. Jag var mycket hos min mormor som liten och vi gjorde dikter och rimmade. Så det började som lek, men sedan har skrivandet varit en viktig del för min återhämtning. Men jag har också hållit på mycket med löpning i olika former och då fick skrivandet stå tillbaka lite. De senaste tio åren har jag varit nära att bli antagen av förlag, men det har varit lite stolpe ut. Jag har dubbelexamen och har läst litterär gestaltning på Lunds universitet.
Du har familj och jobbar som arbetsterapeut också. Hur har du hunnit skriva en roman?
– Mina arbetsterapeutkollegor brukar skoja om att jag inte ska prata om aktivitetsbalans. Men ibland kan jag tycka att vi arbetsterapeuter har en lite snäv syn och ser aktivitetsbalans som att man behöver ett smörgåsbord av alla olika aktiviteter: motion, sociala aktiviteter och så vidare. I perioder har jag valt att prioritera bort saker för att kunna skriva. Jag umgås mindre med mina vänner, gör storkok och tittar nästan aldrig på tv. Och så har vi det jämställt hemma – det tror jag är en förutsättning. Jag har skrivit när barnen har gått och lagt sig. Ofta blir det i intervaller – jag gör klart 50 sidor sedan pausar jag.
Romanen utspelar sig på fyrtiotalet i Småland, hur kom du på idén?
– Jag läste en artikel om löparen Nora-Anna Larsson som hade tre världsrekord på 800 meter under 1940-talet. Nästan ingen känner till henne, men många har hört talas om Gunder Hägg. Det var min ingång till boken och gav inspiration till en av karaktärerna. Och så är jag uppvuxen i Småland – och kan längta tillbaka dit. Mitt förlag Historiska Media nappade på idén och erbjöd mig stöd och en redaktör och efter att jag skrivit lite mer än hälften av boken fick jag ett kontrakt.
Är dina erfarenheter som arbetsterapeut värdefulla för dig i skrivandet?
– Jag möter många etiska dilemman i mitt jobb och det tar jag med mig in i skrivandet. Till exempel har huvudkaraktären Sonja en psykiskt sjuk mamma. Som arbetsterapeut kan jag se det från båda sidor, såväl patienten som drabbas som de anhöriga. Och som arbetsterapeut får jag också komma hem till folk och träffa människor man inte skulle ha träffat annars. Men självklart skulle jag aldrig använda en patient eller situation i mina böcker.
Hur har responsen varit på boken?
– Jag fick en recension av Alexandra Pascalidou och det kändes nästan som en hyllning – jag var i chocktillstånd efter det. Sedan har det öppnats lite kanaler. Jag har fått andra fina recensioner också.
Är det fler böcker på gång?
– Jag har börjat skriva på en annan roman och har förlaget med mig. Nu lämnar jag 1940-talet och hoppar fram till 1980-talet.